bord (“table, strake”) + lägga (“lay”)
bordlägga (present bordlägger, preterite bordlade, supine bordlagt, imperative bordlägg)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | bordlägga | bordläggas | ||
supine | bordlagt | bordlagts | ||
imperative | bordlägg | — | ||
imper. plural1 | bordläggen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | bordlägger | bordlade | bordläggs, bordlägges | bordlades |
ind. plural1 | bordlägga | bordlade | bordläggas | bordlades |
subjunctive2 | bordlägge | bordlade | bordlägges | bordlades |
present participle | bordläggande | |||
past participle | bordlagd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.