existens (“existence”) + berättiga (“justify”)
existensberättiga (present existensberättigar, preterite existensberättigade, supine existensberättigat, imperative existensberättiga)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | existensberättiga | existensberättigas | ||
Supine | existensberättigat | existensberättigats | ||
Imperative | existensberättiga | — | ||
Imper. plural1 | existensberättigen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | existensberättigar | existensberättigade | existensberättigas | existensberättigades |
Ind. plural1 | existensberättiga | existensberättigade | existensberättigas | existensberättigades |
Subjunctive2 | existensberättige | existensberättigade | existensberättiges | existensberättigades |
Participles | ||||
Present participle | existensberättigande | |||
Past participle | existensberättigad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |