From German verankern or Dutch verankeren, equivalent to för- + ankra. Cognate with Danish forankre, Norwegian Bokmål forankre and Norwegian Nynorsk forankra, forankre.
förankra (present förankrar, preterite förankrade, supine förankrat, imperative förankra)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | förankra | förankras | ||
Supine | förankrat | förankrats | ||
Imperative | förankra | — | ||
Imper. plural1 | förankren | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förankrar | förankrade | förankras | förankrades |
Ind. plural1 | förankra | förankrade | förankras | förankrades |
Subjunctive2 | förankre | förankrade | förankres | förankrades |
Participles | ||||
Present participle | förankrande | |||
Past participle | förankrad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |