From Middle Low German vörvö̂gen, vorvö̂gen, vorvogen, equivalent to för- + foga. Compare German verfügen.
förfoga (present förfogar, preterite förfogade, supine förfogat, imperative förfoga)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | förfoga | förfogas | ||
Supine | förfogat | förfogats | ||
Imperative | förfoga | — | ||
Imper. plural1 | förfogen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förfogar | förfogade | förfogas | förfogades |
Ind. plural1 | förfoga | förfogade | förfogas | förfogades |
Subjunctive2 | förfoge | förfogade | förfoges | förfogades |
Participles | ||||
Present participle | förfogande | |||
Past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |