From Middle Low German vörvö̂gen, vorvö̂gen, vorvogen, equivalent to för- + foga. Compare German verfügen.
förfoga (present förfogar, preterite förfogade, supine förfogat, imperative förfoga)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förfoga | förfogas | ||
supine | förfogat | förfogats | ||
imperative | förfoga | — | ||
imper. plural1 | förfogen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förfogar | förfogade | förfogas | förfogades |
ind. plural1 | förfoga | förfogade | förfogas | förfogades |
subjunctive2 | förfoge | förfogade | förfoges | förfogades |
present participle | förfogande | |||
past participle | — |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.