för- (“en-, up”) + gren (“branch”) + -a
förgrena (present förgrenar, preterite förgrenade, supine förgrenat, imperative förgrena)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | förgrena | förgrenas | ||
Supine | förgrenat | förgrenats | ||
Imperative | förgrena | — | ||
Imper. plural1 | förgrenen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förgrenar | förgrenade | förgrenas | förgrenades |
Ind. plural1 | förgrena | förgrenade | förgrenas | förgrenades |
Subjunctive2 | förgrene | förgrenade | förgrenes | förgrenades |
Participles | ||||
Present participle | förgrenande | |||
Past participle | förgrenad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |