From Old Swedish fornø̄ghia, from Middle Low German vornögen, equivalent to för- + nöja. Attested since 1709. Compare German vergnügen.
förnöja (present förnöjer, preterite förnöjde, supine förnöjt, imperative förnöj)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förnöja | förnöjas | ||
supine | förnöjt | förnöjts | ||
imperative | förnöj | — | ||
imper. plural1 | förnöjen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förnöjer | förnöjde | förnöjs, förnöjes | förnöjdes |
ind. plural1 | förnöja | förnöjde | förnöjas | förnöjdes |
subjunctive2 | förnöje | förnöjde | förnöjes | förnöjdes |
present participle | förnöjande | |||
past participle | förnöjd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.