påträffa (present påträffar, preterite påträffade, supine påträffat, imperative påträffa)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | påträffa | påträffas | ||
supine | påträffat | påträffats | ||
imperative | påträffa | — | ||
imper. plural1 | påträffen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | påträffar | påträffade | påträffas | påträffades |
ind. plural1 | påträffa | påträffade | påträffas | påträffades |
subjunctive2 | påträffe | påträffade | påträffes | påträffades |
present participle | påträffande | |||
past participle | påträffad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.