sträcka sig (present sträcker sig, preterite sträckte sig, supine sträckt sig, imperative sträck sig)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | sträcka sig | sträckas sig | ||
supine | sträckt sig | sträckts sig | ||
imperative | sträck sig | — | ||
imper. plural1 | sträcken sig | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | sträcker sig | sträckte sig | sträcks sig, sträckes sig | sträcktes sig |
ind. plural1 | sträcka sig | sträckte sig | sträckas sig | sträcktes sig |
subjunctive2 | sträcke sig | sträckte sig | sträckes sig | sträcktes sig |
present participle | sigsträckande | |||
past participle | sigsträckt |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.