sträcka sig (present sträcker sig, preterite sträckte sig, supine sträckt sig, imperative sträck sig)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | sträcka sig | sträckas sig | ||
Supine | sträckt sig | sträckts sig | ||
Imperative | sträck sig | — | ||
Imper. plural1 | sträcken sig | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | sträcker sig | sträckte sig | sträcks sig, sträckes sig | sträcktes sig |
Ind. plural1 | sträcka sig | sträckte sig | sträckas sig | sträcktes sig |
Subjunctive2 | sträcke sig | sträckte sig | sträckes sig | sträcktes sig |
Participles | ||||
Present participle | sigsträckande | |||
Past participle | sigsträckt | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |