From Old Swedish stanga.
stånga (present stångar, preterite stångade, supine stångat, imperative stånga)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | stånga | stångas | ||
Supine | stångat | stångats | ||
Imperative | stånga | — | ||
Imper. plural1 | stången | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | stångar | stångade | stångas | stångades |
Ind. plural1 | stånga | stångade | stångas | stångades |
Subjunctive2 | stånge | stångade | stånges | stångades |
Participles | ||||
Present participle | stångande | |||
Past participle | stångad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |