återskapa (present återskapar, preterite återskapade, supine återskapat, imperative återskapa)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | återskapa | återskapas | ||
supine | återskapat | återskapats | ||
imperative | återskapa | — | ||
imper. plural1 | återskapen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | återskapar | återskapade | återskapas | återskapades |
ind. plural1 | återskapa | återskapade | återskapas | återskapades |
subjunctive2 | återskape | återskapade | återskapes | återskapades |
present participle | återskapande | |||
past participle | återskapad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.