över + skatta (“estimate”). Attested since circa 1755.
överskatta (present överskattar, preterite överskattade, supine överskattat, imperative överskatta)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | överskatta | överskattas | ||
supine | överskattat | överskattats | ||
imperative | överskatta | — | ||
imper. plural1 | överskatten | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | överskattar | överskattade | överskattas | överskattades |
ind. plural1 | överskatta | överskattade | överskattas | överskattades |
subjunctive2 | överskatte | överskattade | överskattes | överskattades |
present participle | överskattande | |||
past participle | överskattad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.