överväga (present överväger, preterite övervägde, supine övervägt, imperative överväg)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | överväga | övervägas | ||
supine | övervägt | övervägts | ||
imperative | överväg | — | ||
imper. plural1 | övervägen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | överväger | övervägde | övervägs, överväges | övervägdes |
ind. plural1 | överväga | övervägde | övervägas | övervägdes |
subjunctive2 | överväge | övervägde | överväges | övervägdes |
present participle | övervägande | |||
past participle | övervägd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.