Användare:LA2/Ryska

(Det är oklart om detta borde vara ett appendix eller kanske ligga i Wikibooks. Tills vidare är det en personlig essä.)

Grattis! Att lära sig ryska är en mycket givande övning, som öppnar nya, oanade dörrar. Vi sätter igång direkt:

Ja heter "da", nej heter "njet" och tack heter "spasibo" men det uttalas "spasiba" med betoning på i. Nu kan du dina tre första ryska ord.

Ryska skrivs med det kyrilliska alfabetet, uppkallat efter missionären Kyrillos, som utgick från det grekiska. Många av bokstäverna liknar vårt latinska alfabet (eftersom latin också lånade från grekiska), några känner man igen från matematiklektionernas grekiska variabler (som delta, gamma, lambda och pi) men några är unika för ryska.

Dina tre första ord skrivs да, нет och спасибо. Det första ordet är lätt, ryska d ser ut som grekiska delta: д och a ser ut precis som latinskt a eller grekiskt alfa. Många kyrilliska bokstäver ser i tryckt text likadana ut som stora (versaler) och små (gemener): Д, д, ungefär som när man med latinska bokstäver skriver i kapitäler (small caps): NEJ, nej.

I det andra ordet känner vi direkt igen е och т, men den första bokstaven н är ett ryskt n. Ja, några av de kyrilliska bokstäverna ser bekanta ut, men betyder något annat. Ryska bokstaven е motsvarar je, vilket förklarar att ordet njet skrivs нет. Alfabetet har tio vokaler, varav fyra med inledande j-ljud.

I det tredje ordet möter vi bokstaven с som är ett s, п som är p (grekiska pi), и som är i och б som är b.

Vårt fjärde ord är huvudstaden Москва, där alla bokstäver är bekanta utom в som är ett v. Både i Moskva och spasibo är bokstaven o utan betoning, vilket innebär att den uttalas som a. Betoningen är något man måste lära sig för varje ord och i ryska ordböcker och läseböcker sätts den alltid ut: спаси́бо, Москва́, men aldrig i vanlig text.

Det femte ordet är landet Росси́я, som inleds med R (Р) och avslutas med vokalen ja (я). Eftersom betoningen ligger på i (и́), uttalas det obetonade o som a (rassija). Däremot förekommer inget sje-ljud som i engelska Russia.

Försök att ställa in din dator eller mobiltelefon så att du kan skriva rysk text utan att behöva klippa och klistra en bokstav i taget. Då blir det lätt att göra sökningar efter ryska ord eller att mata in dem i översättningsprogram. Riktiga ryska tangentbord har bokstäverna i en annan ordning: ЙЦУКЕН än vårt bekanta QWERTY. På en del datorer kan man välja en "fonetisk" ordning: ЯВЕРТЫ, som är lättare att lära sig.

Ryska är ett slaviskt och indoeuropeiskt språk. Många ord och grammatiska principer återkommer i andra östeuropeiska (slaviska) språk som polska, tjeckiska, slovakiska, ukrainska, vitryska/belarusiska, bulgariska och serbiska. Några av dessa använder kyrilliska alfabetet, men med några avvikelser från ryska. Om en text innehåller i med prick (шість) så är det ukrainska; finns där j (дизајн) så är det serbiska. Ett bra igenkänningstecken på ett indoeuropeiskt språk är talet tre: three, drei, trois, tres. På ryska, ukrainska, bulgariska och serbiska heter det три (tri), vitryska тры (try), polska trzy, tjeckiska tři, slovakiska tri, men på nordsamiska golbma, finska kolme, estniska kolm och ungerska három.

Till tio räknar man: оди́н (adjin), два, три, четы́ре (tjetyre), пять (pjat), шесть (sjest), семь (sem), во́семь (våsem), де́вять (devjat), де́сять (des-jat). Fler räkneord och ordningstal finns i Appendix:Räkneord/Ryska.

Många av räkneorden slutar på ь, som kallas mjuktecken och anger att den föregående konsonanten är muljerad eller mjuk, alltså slutar med ett svagt j-ljud. Det finns också ett hårdtecken ъ, som är ganska ovanligt. Om det dyker upp många hårdtecken i en rysk text, så är den äldre än 1918 års stavningsreform. Då avskaffades också bokstäverna ѣ (som blev е), ѳ (som blev ф) och ѵ. Matematiker känner kanske igen ѳ som grekiska theta och den motsvarade också ett th-ljud, exempelvis i namnet Ѳёдор (Theodor), men den ryske författaren känner vi som Фёдор (Fjodor) Dostojevskij. Ryska ф är förstås grekiska fi och motsvarar f. Två andra grekiska bekanta är г (g, gamma) och л (l, lambda).

Vi har redan nämnt att obetonat о uttalas som a. Betonat о uttalas på ryska, liksom tyska och italienska, som ett svenskt kort o (eller å), som i boll, medan у (u) uttalas som svenskt långt o (sol). Trädet бук uttalas ganska likt svenska bok. För det långa svenska y-ljudet (fyra) finns ingen rysk motsvarighet, men ы motsvarar kort y (tycka). En rolig detalj är att ryska alfabetet liksom det svenska avslutas med tre vokaler: э, ю, я.

Några enstaviga ord: бог (gud), брат (bror), в (i), волк (varg), град (hagel), день (dag), дом (hus), и (och), к (till), кот (katt), мёд (honung, mjöd), на (på), нос (näsa), с (från), снег (snö), суп (soppa), сын (son), там (där).

Tvåstaviga: а́том (atom), вода́ (vatten), го́род (stad), ёлка (julgran), и́ли (eller), кни́га (bok), ла́мпа (lampa), ма́ма (mamma), медве́дь (björn), не́бо (himmel), па́па (pappa), паспо́рт (pass), река́ (flod), рука́ (hand), ры́ба (fisk), сестра́ (syster), среда́ (onsdag), су́мка (väska), трамва́й (spårvagn).

Trestaviga: авто́бус (buss), бума́га (papper), де́рево (träd), доро́га (väg), пылесо́с (dammsugare), ра́дио (radio), соба́ка (hund).

Det finns tillräckligt många fall, där ryska kraftigt skiljer sig från svenska och engelska. Så låt oss passa på att studera ett exempel på likheter. Den allra första meningen i Bibeln (би́блия) går ord för ord att översätta mellan svenska och ryska. Meningsbyggnaden är exakt densamma.

Det allra första ordet är в (v), prepositionen i. Visst är det lite konstigt att ett ord saknar vokal. Det andra ordet нача́ло (begynnelse, kom ihåg att obetonat o uttalas som a) står i en böjd form нача́ле och det kommer sig av att prepositionen в bestämmer kasus, i det här fallet till lokativ. Det är egentligen inte konstigare än att svenska i följs av begynnelse i bestämd form, begynnelsen.

Tredje ordet сотвори́л (skapade) är ett verb i preteritum (förfluten tid); deras ändelse innehåller nästan alltid ett л, medan grundformen slutar på -ть: сотвори́ть (att skapa). Fjärde ordet har i båda språken tre bokstäver: Бог (Gud).

Det var två saker som skapades: не́бо и зе́млю (himmel och jord). Eftersom de är direkt objekt, står de i kasus ackusativ, vilket för himlens del är ordets grundform (не́бо, kom ihåg att obetonat o uttalas som a), men för jordens del är en böjning av земля́ (jord). Här flyttar sig alltså betoningen från ändelsen i grundform till stammen i ackusativ (земля́, зе́млю), vilket är rätt ovanligt men ändå ett tecken på att man verkligen måste lära sig betoningens plats i varje ord. Det vanligaste ordet i båda språken är и (och).

Ryska saknar bestämd form. Det finns varken som ändelser (begynnelsen) eller som artikel (the beginning), utan man säger bara нача́ло. Detta förklarar att ryssar och östeuropéer i allmänhet har svårt att komma ihåg "the" när de talar engelska (I am in office).

Däremot finns det sex kasus. Tyska har fyra: nominativ, genitiv, dativ och ackusativ, men ryska har därtill instrumentalis och lokativ. Det sistnämnda kallas även prepositionalis eller prepositionskasus, men på svenska brukar man tala om lokativ (som också finns i latin). Det anger placering och kommer ofta efter prepositionerna в (i) eller на (på). Substantiv får vanligen ändelsen -е i lokativ, som vi såg här: в нача́ле, men i några udda fall ett betonat -у́: в лесу́ (i skogen). På jorden heter на земле́.

Det återstår att presentera en rad konsonanter: ж (zj), з (z), й (j), х (ch), ц (ts), ч (tj), ш (sj), щ (sjtj).

Det är värt att nämna att dessa transkriberas olika på olika europeiska språk. Politikern Хрущёв kallas på svenska Chrusjtjov, på finska Hruštšov, på engelska Khrushchev, på tyska Chruschtschow, på franska Khrouchtchev, på spanska Jrushchov. Vokalen ё blir på svenska jo, på engelska e.

Bokstaven х (från grekiska chi) uttalas som en harkling, som i tyska Achtung. På finska transkriberas den med h, vilket inte är så dumt. Bokstaven förekommer i grekiska lånord som Христо́с (Kristus).

Й (j) förekommer sist i många adjektiv: кра́сный (röd), но́вый (ny), си́ний (blå), ста́рый (gammal). Det kan vara svårt att se skillnad på ett betonat i (и́) och ett j (й). Betoningen ligger sällan på -ий eller -ый, men ofta på -ой: голубо́й (ljusblå), золото́й (gyllene), круто́й (skarp).

Ryska gör samma skillnad på sje- (ш) och tje-ljud (ч) som svenska. Tje-ljudet uttalas med t-ansats, som i finlandssvenska eller i engelska (chain, church). Bokstaven щ är kombinationen av dessa, ett lite kraftigare sje-ljud, i praktiken svårt att skilja från ш.

Ryska har ingen motsvarighet till vårt x, utan skriver ks i exempelvis Алекса́ндр, som på svenska ibland skrivs Aleksandr, ibland Alexander. Däremot finns en kombinationsbokstav för ts: ц, kanske mest känt från ordet царь (tsar, kung, kejsare), центр (centrum), ци́фра (siffra).

Svenskar har svårt att skilja på tonande och tonlöst s. På tyska skrivs båda med s, men uttalas tonande framför vokal i början av stavelser. På ryska skrivs tonande s med z, som liknar siffran 3: з. Psykologen Siegmund Freud uttalas med tonande S på tyska, ofta tonlöst på svenska, men på ryska råder ingen tvekan om hur man uttalar förnamnet Зи́гмунд. Även det vanliga sje-ljudet har en tonlös (ш, sj) och tonande (ж, zj) variant. Det senare möter man i franska lånord som бага́ж (bagage), гара́ж (garage), журнали́ст (journalist) och hos politikern Бре́жнев (Brezjnev).

Enstaviga ord: борщ (rödbetssoppa), дождь (regn), дочь (dotter), ёж (igelkott), жук (skalbagge), нож (kniv), ночь (natt), чай (te), шар (sfär), щи (kålsoppa).

Tvåstaviga ord: архи́в (arkiv), ве́чер (kväll), во́здух (luft), ещё (ännu), ло́жка (sked), ло́шадь (häst), музе́й (museum), пожа́р (eldsvåda), ру́чка (handtag), са́хар (socker), со́лнце (sol), уже́ (redan), у́жин (kvällsmat), уха́ (fisksoppa), ша́пка (mössa).

Trestaviga ord: горя́чий (het), желе́зо (järn), му́зыка (musik), музыка́нт (musikant), президе́нт (president), руба́шка (skjorta), холо́дный (kall).

Ryska har en komplicerad grammatik med många böjningar av ord, inte helt olik tyska:

• Det finns tre genus.
• Adjektiv böjs efter genus och kasus.
• Verben böjs i presens efter numerus och person.
• Verben har reflexiva/passiva former med -ся som liknar svenskt passiv med -s.
• Mycket vanligt med diminutiva former och smeknamn: Миша, Саша, Таня...
• Vanliga ändelser på ord: -ия, -ость, -тель.

Men också väsentliga skillnader:

• Adjektiv kan kompareras, men det görs ofta med mer och mest.
• Verben "är" och "har" saknas.
• Verben böjs i preteritum efter genus.
• Substantiv i nominativ som till antalet är 2, 3, 4 står i genitiv singular, övriga i genitiv plural.
• Verben kommer i par som uttrycker pågående eller fullbordad handling.
• I stället för sammansatta ord används adjektiv: en järnisk väg i stället för en järnväg.