böjning

Se även bøjning.

Svenska

(substantivering av böja) det att böja (sig); bugning, bock
Jämför: nick

Antonymer: sträckning
(fysik, om (t.ex. ljud- eller ljus-)vågor) det att böja sig; diffraktion
Ljusets böjning genom gravitation ger upphov till en ny klass av astronomiska fenomen.
(teknik, hållfasthetslära, om en balk) utböjning med främst deformation i strukturens normalriktning
något som är böjt
Synonymer: böj, bukt, krök, krökning, krok, sväng, båge, kurva, rundning
(lingvistik) systematisk förändring i ett ords form med grammatisk betydelse; flexion
Hyponymer: deklination, konjugation, komparation

Fraser: stark böjning, svag böjning

Sammansättningar: adjektivböjning, böjningsform, böjningsmönster, böjningsändelse, numerusböjning, substantivböjning, verbböjning

Besläktade ord: böj, böja, böjelse

det att böja (sig)

(fysik) — se diffraktion

utböjning

något som är böjt

(lingvistik) förändring i ett ords form

bokmål: fleksjon m
engelska: inflection^(en); av substantiv declension^(en), av verb conjugation^(en)
finska: taivutus^(fi)
franska: flexion^(fr) f
indonesiska: fleksi^(id), infleksi^(id)
isländska: beyging^(is) f
jiddisch: בייגונג f (beygung)
nederländska: verbuiging^(nl)
tyska: Beugung^(de) f, Flexion^(de) f
ungerska: ragozás^(hu)

böjning f