draugr

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet draugr. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet draugr, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger draugr i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet draugr finns här. Definitionen av ordet draugr hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avdraugr och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Svenska

Substantiv

draugr

  1. (folktro, allmogespråk) drög; gengångare, spöke
    Användning: Belagt i Närkes tidigare allmogespråk.[1]
    Etymologi: Av en ej känd fornsvensk form, av fornnordiska draugʀ (”gengångare, spöke”). Se etymologin för drög i samma bemärkelse.
    Varianter: drög, dröger

Fornnordiska

Substantiv

Böjningar av draugr  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ draugr draugrinn draugar draugarnir
Ackusativ draug drauginn drauga draugana
Dativ draugi drauginum draugum draugunum
Genitiv draugs draugsins drauga drauganna

draugʀ m

  1. (folktro) gengångare, spöke
    Etymologi: Av ett urgermanska *draugaz (”inbillning, hägring, illusion”), av ett urgermanska *dreuganą (”vilseleda”), från en urindoeuropeiska *dʰréwgʰ-s ~ *dʰrugʰ-és, till samma rot som bedraga. Se etymologin för drög i samma bemärkelse. Härlett i svenska drög, dröger, draugr, norskt bokmål draug, drog, drauv i samma bemärkelse.
    Stavning: Alternativ stavning: drǫugʀ? fungerar phonetiskt men saknar belägg

Källor

  1. Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket (1862-1867), sida: 102