drög

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet drög. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet drög, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger drög i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet drög finns här. Definitionen av ordet drög hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avdrög och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Svenska

Substantiv

Böjningar av drög  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ drög drögen drögar drögarna
Genitiv drögs drögens drögars drögarnas
säleka (”saelisöka”) på drög (fordon), Andö, Finland, 1934

drög u

  1. (fordon) grov släde med främst oskodda flatbottnade medar i trä; släpa (dragsläde, skjutsläde)
    Användning: om främst arbetsslädar och transportmedel, ej leksaker
    Etymologi: Av fornsvenska drøgh, av fornnordiska drag (även regionalt som drög), till samma rot som draga.
  2. (folktro, allmogespråk) blek, maktlös, senfärdig människa som skrider fram; gengångare, spöke; vidare även viss gengångare i fornnordisk folktro: farligt gravsatt likspöke som skyddar sin grav
    Varianter: draug, draugr, dröger
    Etymologi: Av en ej känd fornsvensk form, av fornnordiska draugʀ (”gengångare, spöke”), från ett urgermanska *draugaz (”inbillning, hägring, illusion”), av ett urgermanska *dreuganą (”vilseleda”), från en urindoeuropeiska *dʰréwgʰ-s ~ *dʰrugʰ-és, till samma rot som bedraga. Jämför kognata bokmål draug, drauv, drog (”gengångare, spöke”), lågskotska drow, trow (”ondskefull ande, troll”, av en ej bekräftad norn *drog (”drög”); ansluten till fornnordiska trǫll), lågtyska drog (”begragare, skalk”), dregen (”bedraga”), fornhögtyska bitrog (”bedrag”), gitrog (”hägring”), tyska Trug (”bedrägeri, bedräglighet”), nederländska bedrog (”bedrag, bedrägeri”), fornengelska gidrog (”inbillning”), kymriska drwg (”ond”), iriska droc (”ond”), bretonska droug, drouk (”ond”), sanskrit द्रुह् (drúh, ”fientlighet, skada, svek”), द्रोघ (drógha, ”bedräglig”), fornpersiska 𐎭𐎼𐎢𐎥 (drauga, ”bedrag”), 𐎭𐎼𐎢𐎩𐎴 (draujana, ”bedräglig, vilseledande”), längre bak även dröm, från en urgermanska *dʰrowgʰ-mos (”bedrag, illusion”).[1][2]
  3. (skällsord, allmogespråk) nöt; ointelligent person, idiot
    Ditt långa drög.
    Etymologi: Etymologi ej ordentligt belagd. Torde härstamma från bemärkelsen gengångare, spöke etc. Jämför kognata danska drog (”odugling”), lågskotska draighie, draich, draick (”en oduglig, klumpig, lat människa”), draicky (”seg, andlös”).[1][3] Möjligen kan en länk dras via lågskotska draicky (”seg, andlös”), vilket sammanfaller bildligt med karaktären för gengångare.[3] En annan möjlig koppling kan dras till bemärkelsen bedragare, vilket med tiden fått den överförda bemärkelsen skalk, skälm (”skojare, bedragare, förrädare”), jämför lågtyska drog (”begragare, skalk”), vilket torde överensstämma med bemärkelsen odugling.[1]

Översättningar

Fornnordiska

Substantiv

drög

  1. (fordon, verktyg) variant av drag

Isländska

Substantiv

drög n pl

  1. förslag

Källor

  1. 1,0 1,1 1,2 Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket (1862-1867), sida: 102
  2. Svenska Akademiens ordbok: "bedraga", läst 2024-07-31
  3. 3,0 3,1 Scottish National Dictionary (1700–) : †DRAICH, Draick