gräns

gräns

1. (politik) den tänkta eller i praktiken synbara linje som avgör var ett geografiskt eller politiskt område slutar och ett annat börjar; i synnerhet var ett land börjar respektive slutar

   Flyktingarna fastnade vid gränsen men vägrade att vända.

   Vanliga konstruktioner: vid gränsen eller på gränsen

2. en lagstiftad eller tänkt linje mellan vad som är tillåtet eller acceptabelt beteende, och vad som inte är det
3. en tänkt linje mellan det som uppfyller vissa villkor eller tillhör en grupp och det som inte gör det

   Din idé var kreativ på gränsen till genial.

4. (matematik) ett värde i en ordnad mängd som är större än (respektive mindre än) samtliga element i en given delmängd

   Se även: minsta övre gräns, största undre gräns

Besläktade ord: gränsa

Sammansättningar: bristningsgräns, fiskegräns, gränsdragning, gränsfall, gränsfrekvens, gränsgångare, gränshandel, gränshastighet, gränskontroll, gränslast, gränslinje, gränslös, gränsmur, gränsnytta, gränsområde, gränspendlare, gränspolis, gränspostering, gränssituation, gränsskikt, gränsstation, gränsstolpe, gränssträng, gränsstängsel, gränstrakt, gränsvakt, gränsvärde, gränsyta, gränsövergång, gränsöverskridande, hastighetsgräns, kommungräns, nordgräns, promillegräns, riksgräns, smärtgräns, snögräns, stadsgräns, sydgräns, toleransgräns, västgräns, åldersgräns, östgräns

Fraser: gå över gränsen, på gränsen till

Etymologi: Fornsvenska grens av medellågtyska grensze, av polska granica, ett fornslaviskt ord avlett av gran, kant, hörn. Det sägs att tyska korsriddare lånade det polska ordet under sin expansion österut på 1200-talet.