klingeling

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet klingeling. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet klingeling, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger klingeling i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet klingeling finns här. Definitionen av ordet klingeling hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avklingeling och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Svenska

Interjektion

klingeling

  1. interjektion som används för att återge ett signalljud bestående av en snabb följd av klingande ljud (från en bjällra eller klocka)
    1898: Från gator och torg. (Fyren, s. 73):
    Klingeling! Klingeling! Klingeling! Där kommer en spårvagn ramlande! Korsije! Sådant spring, sådant stoj, sådant sorl, sådant skramlande!
    1920: Glad ungdom, Charles Kjerulf:
    Denna bjällra satt inte endast på min barndoms skallra och på mina tömmar, när jag lekte häst — dess klingeling är också som ett eko av de beskäftigt pinglande klockorna i Grönnegades butiksdörrar. Den klingade hela livet igenom för mitt inre öra när jag var gladast och bäst till mods.
    1964: Miljon-mysteriet, Sivar Ahlrud:
    Klingeling! Den allra sprödaste lilla klockklang, något slags silverklocka, en sån som älsklingslammet bär om halsen, det kunde ju inte höras i det stora huset.
    1985: Det rimmar illa, Cilla, Ritva Ewert:
    Just då sa det förstås ”klingeling” i dörren och in klev en herre med mycket mage av den sorten som brukas kallas ”pondus”.
    2002: Fötterna först, Reidar Palmgren (översatt av Ann-Christine Relander):
    Då ringde det på dörren, klingeling.
    Se även: kling, klang, klingeliklang

Substantiv

Böjningar av klingeling  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ klingeling klingelinget klingeling klingelingen
Genitiv klingelings klingelingets klingelings klingelingens

klingeling n

  1. metalliskt klingande ljud från en bjällra eller klocka
    1909 (2 maj): Holland i väntan - Holland i vår. (Dagens Nyheter):
    Klockorna följa oss. Hvilket blidt, välsignadt klingeling öfver Hollands gröna ängar!
    2013: 22/11 1963, Stephen King (översatt av Boo Cassel):
    ”Jag älskar när du pratar snusk. Häng kvar och vänta på klingelinget.”

Källor