knut

Se även Knut och knút.

Svenska

Substantiv

Böjningar av knut	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knut	knuten	knutar	knutarna
Genitiv	knuts	knutens	knutars	knutarnas

knut u

uttal: knʉːt

anordning med sammanbundna snören, trådar eller rep, för att sammanfoga dem, fästa dem vid något, eller för att bilda öglor
Du måste dra åt knuten, annars kommer den inte att hålla.

Synonymer: knop, stek

Hyponymer: rosett

Sammansättningar: dubbelknut, galgknut, hårknut, löpknut, strypknut

Besläktade ord: knyta, knuta
frisyr där håret knutits ihop, ofta baktill på huvudet
Synonymer: hårknut
(utvidgat) punkt där flera förbindelse leder möts
Synonymer: knutpunkt, nod, korsning, skärning, skärningspunkt

Sammansättningar: järnvägsknut, nervknut
(bildligt) trassligt problem, dunkel eller tvistig fråga; den egentliga eller huvudsakliga svårigheten; kärnpunkten, huvudfrågan, det väsentliga eller det viktigaste
Knuten är att lyssna in behov och önskningar.

Det är där knuten ligger.

Det är där en viktig knut finns för ECB att lösa upp innan man kan öka på sina stimulanser.

Däri ligger knuten.

Det är just knuten.

Fraser: gordisk knut, lösa den gordiska knuten
hörn förbindelse i hus, särskilt i timmerhus
Synonymer: husknut

Fraser: inom knutarna, utom knutarna, utanför knutarna, inpå knuten, knut i knut, knut om knut, i knut med något, brinna i knutarna, gå bakom knuten, kila runt knuten
knutpiska
Halva handeln gick tillbaka: / Fruktan att få knuten smaka / Kostade en halv miljon...
straff med knutpiska

Etymologi: Av fornsvenska knuter, av fornnordiska knútr, av urgermanska *knu ("hoptrycka"). Betydelsen knutpiska är ett återlån från ryska кнут, som lånat detta från skandinaviska knut.