konjunktiv

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet konjunktiv. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet konjunktiv, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger konjunktiv i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet konjunktiv finns här. Definitionen av ordet konjunktiv hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avkonjunktiv och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Se även Konjunktiv.

Svenska

Substantiv

Böjningar av konjunktiv  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konjunktiv konjunktivet konjunktiv konjunktiven
Genitiv konjunktivs konjunktivets konjunktivs konjunktivens
Böjningar av konjunktiv  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konjunktiv konjunktiven konjunktiver konjunktiverna
Genitiv konjunktivs konjunktivens konjunktivers konjunktivernas

konjunktiv

  1. (grammatik) modus som uttrycker något ovisst, potentiellt eller något som talaren inte kan gå i god för
    Etymologi: Sedan 1753 av latinska (modus) conjunctivus. Av conjungere "sammanbinda; göra beroende".
    Grammatik: Ordet konjunktiv kan vara både utrum och neutrum enligt SAOB (1937). Ibland används den latiniserade formen konjunktivus, fast denna är emellertid mycket sällsynt i modern svenska. I många språk, varibland svenska, norska och danska ingår, finns både presens och preteritum (imperfekt) konjunktiv.
    Användning: På svenska kan konjunktiv i vissa konstruktioner ersättas med hjälpverbet skulle men kan annars användas i exempel som vore (av vara), finge (av ), ginge (av ), funnes (av finnas), bleve (av bli), komme (av komma), hjälpe (av hjälpa) och skydde (av skydda).

Översättningar

Adjektiv

Böjningar av konjunktiv  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum konjunktiv
Neutrum konjunktivt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla konjunktiva
Plural konjunktiva
  Predikativt
Singular Utrum konjunktiv
Neutrum konjunktivt
Plural konjunktiva
Kompareras inte.
Adverbavledning (konjunktivt)?

konjunktiv

  1. (om modus) icke självständig
    Besläktade ord: konjugera, konjunktion