krona

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet krona. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet krona, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger krona i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet krona finns här. Definitionen av ordet krona hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avkrona och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Se även króna och kröna.

språk: svenska, ordklass: ??, problem: hornkrona, tandkrona

Svenska

Substantiv

Böjningar av krona 1-5. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ krona kronan kronor kronorna
Genitiv kronas kronans kronors kronornas

krona

  1. ringformad huvudprydnad i dyrbart material för furstar
    Kronan kungen bar var gjord av renaste guld och diamantförsedd.
    Sammansättningar: brudkrona, drottningkrona, kejsarkrona, kungakrona, luciakrona, ljuskrona, rangkrona, törnekrona
  2. (enbart i bestämd form, singular) i överförd betydelse (av 1.) om kungen, kungamakten eller staten
    Kronans skog är statligt ägd skog.
  3. den sida av ett mynt som bär regentens bild
    Vad väljer du? Krona eller klave?
    Antonymer: klave
  4. modern och historisk benämning på valutan i ett flertal europeiska länder
    Han lade upp några kronor på disken.
  5. övre delen av ett träd eller en blomma
    I trädets krona satt ett tiotal fåglar.
    Sammansättningar: kronblad, trädkrona
  6. (anatomi) den yttersta delen av en tand som täcks av emalj
  7. övre delen av en hatt
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska krona, kruna, av medellågtyska krōne, krūne, av latinska corona, av grekiska κορώνη (”krans, ring, krökning”). En substantivering av κορωνός ("böjd, krökt").[1]
Sammansättningar: murkrona, rangkrona

Översättningar

Bokmål

Substantiv

krona

  1. böjningsform av krone

Verb

krona

  1. böjningsform av krone

Engelska

Substantiv

Böjningar av krona  Singular Plural
Nominativ krona kronor
Genitiv krona's kronor's

krona

  1. svensk krona; valutan i Sverige
    Synonymer: Swedish crown

Fornsvenska

Substantiv

krona f

  1. krona
    Etymologi: Av medellågtyska krōne, krūne, av latinska corona, av grekiska κορώνη (”krans, ring, krökning”). En substantivering av κορωνός ("böjd, krökt").[2]
    Varianter: kruna

Nynorska

Substantiv

krona

  1. böjningsform av krone

Verb

krona

  1. kröna
    Varianter: krone

Källor

  1. Svenska Akademiens ordbok: "krona"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "krona"