Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet
månde. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet
månde, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger
månde i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet
månde finns här. Definitionen av ordet
månde hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen av
månde och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.
Se även mande, mandé och Mande.
Svenska
Verb
| Böjningar av månde
|
Aktiv
|
| Infinitiv
|
–
|
| Presens
|
mån
|
| Preteritum
|
månde, månne
|
| Supinum
|
–
|
| Imperativ
|
–
|
| Particip
|
| Presens
|
–
|
| Perfekt
|
–
|
månde
- (ålderdomligt) skulle kunna (hjälpverb)
- Grymta månde grisarna, om de visste vad den gamle galten lider. --Ragnar Lodbroks saga
- Användning: Månde är ett hjälpverb som bildar preteritum konjunktiv, en verbform som uttrycker något som kan hända eller kan ha hänt (presensformen av konjunktiv uttrycker däremot en önskan, begäran, i vissa fall en befallning samt något som kan stämma om man berättar något som någon annan berättat etc.)
- Etymologi: Presens och preteritum är kvarlevor av det fornnordiska hjälpverbet munu, som finns kvar på isländska och där mest är motsvarigheten till svenskans hjälpverb ska (skola)[1]. På fornsvenska monde, som inte heller då tycks ha använts i infinitiv. Av samma ursprung finnes även fornsvenska verbet mona ("att minnas").[2]
- Jämför: mån, månntro, måtro, måhända
- böjningsform av månne
- böjningsform av mån
Källor