runa

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet runa. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet runa, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger runa i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet runa finns här. Definitionen av ordet runa hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avruna och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Se även Runa.

Svenska

Substantiv

Böjningar av runa  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ runa runan runor runorna
Genitiv runas runans runors runornas
Som förled i sammansättningar används run- eller runo-.
runor (1) ur den äldre futharken från fynd i Vadstena

runa u

  1. typ av skrivtecken tillhörande ett runalfabet (futhark) som främst brukades av germanska folk före introduktionen av (och sedan parallellt med) det latinska alfabetet
    Sammansättningar: begreppsruna, bindruna, dalruna, danskruna, hälsingeruna, isruna, korsarmsruna, kortkvistruna, långkvistruna, lönnruna, manuskriptaruna, märkesruna, normalruna, orchonruna, runalfabet, runchiffer, rundanska, runhäll, runjämtska, runkalender, runlatin, runmagi, runnordiska, runnorska, runrad, runristare, runristning, runskrift, runstav, runsten, runstungen, runsvenska, runtecken, samstavsruna, skyddsruna, spegelruna, stupruna, vändruna
    Vanliga konstruktioner: stavlös runa, stungen runa
    Besläktade ord: runolog, runologi
    Se även: kategori:Runor
  2. minnesord över en avliden, dödsruna
  3. dikt; i synnerhet finsk folkdikt eller sång
    Man visste länge, att gamla finska runor ännu sjöngs av folket.
    Etymologi: Av finska runo, av urgermanska *rūnō.
    Sammansättningar: runometer, runosamlare, runosamling, runosång, runosångare
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska run (”runa”), av fornnordiska rún, av urnordiska ᚱᚢᚾᛟ (runo), av urgermanska *rūnō (”hemlighet”).
Se även tesaurus: Skrivning, Minnesmärke

Översättningar

Fornsvenska

Verb

runa

  1. viska, mumla
    Synonymer: hviska
    Etymologi: Av fornnordiska rún, av urgermanska *rūnō.

Substantiv

runa f

  1. (femininum) runa, runtecken
    Synonymer: run
    Sammansättningar: runosten

Katalanska

Substantiv

Böjningar av runa  Singular Plural
Femininum runa runes

runa f

  1. (femininum) runa, runtecken
    Etymologi: Lånat från fornnordiska rún, av urgermanska *rūnō.
    Besläktade ord: rúnic

Portugisiska

Substantiv

Böjningar av runa  Singular Plural
Femininum runa runas

runa f

  1. (femininum) runa, runtecken
    Etymologi: Lånat från fornnordiska rún, av urgermanska *rūnō.
    Besläktade ord: rúnico

Spanska

Substantiv

Böjningar av runa  Singular Plural
Femininum runa runas

runa f

  1. (femininum) runa, runtecken
    Etymologi: Lånat från fornnordiska rún, av urgermanska *rūnō.
    Besläktade ord: rúnico, runo