runa
Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet runa. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet runa, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger runa i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet runa finns här. Definitionen av ordet runa hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avruna och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.
runor (1) ur den äldre futharken från fynd i Vadstena
Se även Runa.
Svenska
Substantiv
| Böjningar av runa | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | runa | runan | runor | runorna |
| Genitiv | runas | runans | runors | runornas |
| Som förled i sammansättningar används run- eller runo-. | ||||
runa u
- typ av skrivtecken tillhörande ett runalfabet (futhark) som främst brukades av germanska folk före introduktionen av (och sedan parallellt med) det latinska alfabetet
- Sammansättningar: begreppsruna, bindruna, dalruna, danskruna, hälsingeruna, isruna, knutruna, korsarmsruna, kortkvistruna, långkvistruna, lönnruna, manuskriptaruna, medeltidsruna, målruna, märkesruna, normalruna, orchonruna, runalfabet, runchiffer, rundanska, runhäll, runjämtska, runkalender, runlatin, runmagi, runnordiska, runnorska, runrad, runristare, runristning, runskrift, runstav, runsten, runstungen, runsvenska, runtecken, samstavsruna, skyddsruna, spegelruna, stupruna, talruna, trollruna, vändruna
- Vanliga konstruktioner: dansk runa, dubbelstungen runa, medeltida runa, punkterad runa, svensk-norsk runa, stavlös runa, steglad runa, stungen runa, yngre runa, äldre runa
- Besläktade ord: runisk, runolog, runologi, runologisk
- Se även: kategori:Runor
- minnesord över en avliden, dödsruna
- dikt; i synnerhet finsk folkdikt eller sång
- Man visste länge, att gamla finska runor ännu sjöngs av folket.
- Etymologi: Av finska runo, av urgermanska *rūnō.
- Sammansättningar: runometer, runosamlare, runosamling, runosång, runosångare
- Etymologi: Av fornsvenska run (”runa”), av fornnordiska rún, av urnordiska ᚱᚢᚾᛟ (runo), av urgermanska *rūnō (”hemlighet”).
- Se även tesaurus: Skrivning, Minnesmärke
Översättningar
slags forngermanskt skrivtecken
- bokmål: rune mf
- danska: rune (da) u
- engelska: rune (en)
- finska: riimu (fi)
- franska: rune (fr) f
- färöiska: rún f
- grekiska: ρούνος m (roúnos)
- isländska: rún (is) f
- italienska: runa (it) f
- nederländska: rune (nl) f
- nynorska: rune f
- polska: runa (pl) f
- portugisiska: runa f
- ryska: руна (ru) f (rúna)
- slovakiska: runa f
- spanska: runa (es) f
- tyska: Rune (de) f
se dödsruna
se dikt
Fornsvenska
Verb
runa
Substantiv
runa f
Katalanska
Substantiv
| Böjningar av runa | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Femininum | runa | runes |
runa f
- (femininum) runa, runtecken
Portugisiska
Substantiv
| Böjningar av runa | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Femininum | runa | runas |
runa f
- (femininum) runa, runtecken
Spanska
Substantiv
| Böjningar av runa | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Femininum | runa | runas |
runa f