vikingadotter

vikingadotter u

1. dotter (eller kvinnlig släkting i direkt nedstigande led) till en viking

   1862: Gotland och dess fornminnen : anteckningar rörande öns historia, folksägner, språk, seder och bruk samt minnesmärken, Octavia Carlén:

   Anledningen till stadens namn uppgifves olika; några anse att en gotländsk sköldmö eller vikingadotter, som hette Wisna, först anlagt staden.

   1903 (15 jul): Här hemma. (Smålands Folkblad):

   Unga män som skulle bryta upp nya åkrar, medelålders män som tröttnat, utplundrats och bedragits här hemma och unga, kraftiga kvinnor med droppar af vikingadöttrarnes blod i sina ådror, alla draga de härifrån.

   1923: Galdrar: de gamla germanska trollsångernas stil undersökt i samband med en svensk runinskrift från folkvandringstiden (avhandling), Ivar Lindquist:

   Av alla dessa runinskrifters förbannelseformler framgår emellertid klart, att det betraktades som det värsta straff för en fri stolt vikingason att bli en sejdkarl och för en fri stolt vikingadotter att bli en org kona.

   1937: Stan tar Birgitta, Py Sörman:

   Hon förvandlades till en valkyria, och såg sig i andanom som en stolt och krigisk vikingadotter, för vilken hjärteangelägenheter och dylika svagheter knappast existerade.

   1941: Ynglingaresan, Erik Asklund:

   Hela ön log och lyste av dessa ljuvt nordiska gestalter, som påminde om vikingadöttrar (sådana man föreställer sig dem, vill säga!) vilka väntade på skepp!

   1992: Förspel, Vera Celander och Maria Hörnfeldt:

   Robertos älskarinna var en vikingadotter som plundrade deras hem på allt värdefullt, skändade det som var heligt och trampade på resterna av en familjs heder.

   Jämför: vikingason