viking
Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet viking. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet viking, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger viking i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet viking finns här. Definitionen av ordet viking hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avviking och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.
vikingar på vikingatida bildsten
.JPG)
Svenska
Substantiv
| Böjningar av viking | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | viking | vikingen | vikingar | vikingarna |
| Genitiv | vikings | vikingens | vikingars | vikingarnas |
| Som förled i sammansättningar används vikinga-. | ||||
- (vetenskapliga sammanhang) om vikingatida sjöfartsäventyrare (i tidsenlig betydelse) iväg för sjöräd, plundringståg, handelsresa eller expedition och bosättning av nytt land, främst företaget via skepp
- (vardagligt, överfört) om vikingatida sjökrigare och sjörövare från Norden; mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden, nordbo
- Användning: Undviks ofta i vetenskapliga sammanhang och kan ses som direkt vilseledande i det att den antyder en sammanhängande "vikingakultur".
- (mindre brukligt) långväga färd, vikingafärd
- De foro i västerviking.
- Etymologi: Av fornnordiska víking f i samma betydelse, troligen härlett från fornnordiska víkingr m i betydelsen sjöfarare, alternativt möjligen av fornnordiska víkja (”vika”), i betydelsen "färdas i en riktning" (såsom: vika åt sidan, vika hädan, vika av, avvika), vilket förekom om sjöfärd.
- Sammansättningar: västerviking, österviking
- Etymologi: Av fornsvenska vikingr, från fornnordiska víkingr (runsvenska: ᚢᛁᚴᛁᚴᚱ), av omdiskuterat ursprung. Förledet ofta ansett kognat med vík (vik, bukt).
- Sammansättningar: vikingadotter, vikingaflotta, vikingafärd, vikingagrav, vikingahjälm, vikingahär, vikingahövding, vikingakämpe, vikingalynne, vikingased, vikingaskepp, vikingason, vikingastil, vikingatid, vikingatida, vikingatåg
Översättningar
betydelser 1 och 2
- aragonska: vikingo
- armeniska: վիկինգ (hy) (viking)
- asturiska: viquingu
- bokmål: viking (no) m
- bulgariska: викинг m (viking)
- engelska: viking (en), Viking (en)
- esperanto: vikingo
- finska: viikinki (fi)
- fornengelska: wícing
- fornnordiska: víkingr m
- franska: viking (fr) mf
- frisiska: Wytsing (fy)
- hebreiska: וִיקִינְג (he) m (víking)
- iriska: Uigingeach m, Lochlannach m
- isländska: víkingur (is) m
- italienska: vichingo (it) m
- japanska: ヴァイキング (ja) (vaikingu)
- jiddisch: וויקינג m (viking)
- katalanska: víking (ca)
- koreanska: 바이킹 (baiking)
- kurdiska: vîkîng (ku)
- portugisiska: víquingue (pt) mf
- skotsk gäliska: Lochlannach m
- spanska: vikingo (es) m, vikinga (es) f
- tyska: Wikinger (de) m
- älvdalska: wikingg m
Se även
- バイキング (baikingu) (japanskt ord etymologiskt besläktat med viking)
Danska
Substantiv
| Böjningar av viking | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | viking | vikingen | vikinger | vikingerne |
| Genitiv | vikings | vikingens | vikingers | vikingernes |
viking u
- viking
- Sammansättningar: jomsviking, vikingeblod, vikingeborg, vikingeby, vikingefærd, vikingegrav, vikingehjelm, vikingehær, vikingehøvding, vikingekonge, vikingeskib, vikingetid, vikingetog, vikingetogt
Franska
Substantiv
viking m f