ord

Wikipedia har en artikel om:
ord

Svenska

Substantiv

ord

• uttal: uːrd

1. (lingvistik, lexikologi) (i talspråk) självständig språklig enhet (en del av en mening) bestående av språkljud (fonem) eller fixerad serie språkljud som uttalas i ett sammanhang (utan inre paus), och som följer språkets morfologiska regler, och som bär en fixerad, enhetlig betydelse (semantisk eller pragmatisk innebörd)), och som uppfyller en viss funktion i meningen

   Sammansättningar: (ordklasser) räkneord

   Sammansättningar: (...ord, övriga lingvistiska begrepp) formord, funktionsord, innehållsord, könsord, lånord/låneord, sambandsord, främmande ord

   Sammansättningar: (ord..., övriga lingvistiska begrepp) ordbok, ordbyte, ordböjning, ordklass, ordlista

   Sammansättningar: (orda...) ordagrann, ordalag, ordalydelse

   Sammansättningar: (övrigt) korsord, lösenord, ordbrytare, ordfall, ordfast, ordfattigdom, ordfejd, ordrik, ordväxling

2. (lingvistik, lexikologi) (i skriftspråk) en fixerad följd av symboler (grafem) som skrivs i ett sammanhang (utan inre mellanrum) och som föreställer ett talat ord
3. (data) den datamängd som ett RAM-minne eller dator hanterar i ett stycke

   Den här datorn har ord som är 16 bitar stora.

Synonymer: glosa, vokabel, wörd (orsamål)

Jämför: benämning, beteckning, fackord, fackterm, lexem, namn, term, uppslagsord

Besläktade ord: fåordig, orda, förorda

Se även: lexikologi, lexikon, vokabulär, morfem, morfologi

Sammansättningar: arvord/arveord, bindeord, budord, fackord, glåpord, honnörsord, mannaord, modeord, nyord, ordaccent, ordbajseri, ordbehandlare, ordbetydelse, ordbild, ordbildning, ordblind, ordblindhet, orddöv, ordfattig, ordfejd, ordfläta, ordflöde, ordfogning, ordfogningslära, ordform, ordfot, ordföljd, ordförande, ordförandeskap, ordförklaring, ordförråd, ordgeografi, ordgåta, ordhållig, ordkarg, ordklyveri, ordknapp, ordkonstnär, ordkrig, ordkunskap, ordlek, ordlån, ordlös, ordmelodi, ordpar, ordprediktion, ordprål, ordrik, ordrot, ordryttare, ordrytteri, ordskatt, ordskifte, ordskillnad, ordskrift, ordspillan, ordslut, ordsnok, ordsnål, ordspråk, ordstam, ordstrid, ordstum, ordstäv, ordval, ordvits, ordvändning, ordvrängare, skällsord, slagord, svärord, tabuord, uppslagsord, visdomsord, välkomstord

Fraser: begära ordet, bevingat ord (bevingade ord), byta ord/växla ord, inte ett ont ord/aldrig säga ett ont ord, ett sanningens ord, främmande ord, få ett ord med i laget, få ordet, få sista ordet, föra ordet, ge sitt ord - svära på, lova högtidligt, ha ett ord med i laget, ha ord om sig, ha ordet i sin makt, ha ordet på tungan, hålla sitt ord, innan man vet ordet av, inte skräda orden, kläda i ord, komma till orda, lägga ett gott ord för någon, lägga orden i munnen på någon, med andra ord, med ett ord, med goda ord, märka ord, ord för ord, ord mot ord, ord och inga visor, ord på vägen, ordet är fritt, rida på ord, sammansatt ord, sanna mina ord, sitt sista ord, stor i orden, stå vid sitt ord, säga ett sanningens ord, sätta ord på/finna ord för, ta någon på orden - tolka någon bokstavligt, ta något efter orden, ta orden ur munnen på någon, ta till orda, tack för ordet, tro någon på orden/tro på någons ord, vara ful i orden, vara stor i orden, välja sina ord, växla ord

Etymologi: Av fornsvenska orþ, av fornnordiska orð, av urgermanska *wurdan/*wurða- (jämför engelska word, tyska Wort, med flera), av urindoeuropeiska *werdho-, av roten *werh₃- ("att tala, säga") (jämför bland annat latin verbum, "ord", varav svenska verb, och grekiska ῥήτωρ (rhētōr) varav svenska retorik).

Översättningar

Bokmål

Substantiv

ord

1. ord

Danska

Substantiv

ord

1. ord

   Sammansättningar: bindeord, biord, hovedord, kendeord, stedord, talord, tillægsord, udråbsord, udsagnsord, ordblind, ordbog, ordleg, ordspil

Nynorska

Substantiv

ord n

1. ord

Källor