förtjusa (present förtjuser, preterite förtjuste, supine förtjust, imperative förtjus)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förtjusa | förtjusas | ||
supine | förtjust | förtjusts | ||
imperative | förtjus | — | ||
imper. plural1 | förtjusen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förtjuser | förtjuste | förtjuses | förtjustes |
ind. plural1 | förtjusa | förtjuste | förtjusas | förtjustes |
subjunctive2 | förtjuse | förtjuste | förtjuses | förtjustes |
present participle | förtjusande | |||
past participle | förtjust |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.