fråntaga (present fråntager, preterite fråntog, supine fråntagit, imperative fråntag)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | fråntaga | fråntagas | ||
supine | fråntagit | fråntagits | ||
imperative | fråntag | — | ||
imper. plural1 | fråntagen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | fråntager | fråntog | fråntags, fråntages | fråntogs |
ind. plural1 | fråntaga | fråntogo | fråntagas | fråntogos |
subjunctive2 | fråntage | fråntoge | fråntages | fråntoges |
present participle | fråntagande | |||
past participle | fråntagen |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.