From German verfeinern, verfeinen,[1] equivalent to för- + fin + -a. Cognate with Danish forfine, Norwegian forfine, Norwegian Nynorsk forfine, forfina and Dutch verfijnen.
förfina (present förfinar, preterite förfinade, supine förfinat, imperative förfina)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förfina | förfinas | ||
supine | förfinat | förfinats | ||
imperative | förfina | — | ||
imper. plural1 | förfinen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förfinar | förfinade | förfinas | förfinades |
ind. plural1 | förfina | förfinade | förfinas | förfinades |
subjunctive2 | förfine | förfinade | förfines | förfinades |
present participle | förfinande | |||
past participle | förfinad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.