From Old Swedish forfæra, from Middle Low German vorvēren, vorvāren. Related to fara (“danger”). Cognate of Norwegian Bokmål forferde.
förfära (present förfärar, preterite förfärade, supine förfärat, imperative förfära)
Typically in the past participle form.
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | förfära | förfäras | ||
Supine | förfärat | förfärats | ||
Imperative | förfära | — | ||
Imper. plural1 | förfären | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förfärar | förfärade | förfäras | förfärades |
Ind. plural1 | förfära | förfärade | förfäras | förfärades |
Subjunctive2 | förfäre | förfärade | förfäres | förfärades |
Participles | ||||
Present participle | förfärande | |||
Past participle | förfärad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |