From Middle Low German vorringen, equivalent to för- + ringa + -a. Cognate with Danish forringe and Norwegian Bokmål forringe.
förringa (present förringar, preterite förringade, supine förringat, imperative förringa)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förringa | förringas | ||
supine | förringat | förringats | ||
imperative | förringa | — | ||
imper. plural1 | förringen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förringar | förringade | förringas | förringades |
ind. plural1 | förringa | förringade | förringas | förringades |
subjunctive2 | förringe | förringade | förringes | förringades |
present participle | förringande | |||
past participle | förringad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.