Borrowed from Middle Low German vorschonen or German verschonen. By surface analysis, för- + skona. Cognate of Danish forskåne.
förskona (present förskonar, preterite förskonade, supine förskonat, imperative förskona)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förskona | förskonas | ||
supine | förskonat | förskonats | ||
imperative | förskona | — | ||
imper. plural1 | förskonen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förskonar | förskonade | förskonas | förskonades |
ind. plural1 | förskona | förskonade | förskonas | förskonades |
subjunctive2 | förskone | förskonade | förskones | förskonades |
present participle | förskonande | |||
past participle | förskonad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.