i (“in”) + ordning (“order”) + ställa (“put”)
iordningställa (present iordningställer, preterite iordningställde, supine iordningställt, imperative iordningställ)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | iordningställa | iordningställas | ||
supine | iordningställt | iordningställts | ||
imperative | iordningställ | — | ||
imper. plural1 | iordningställen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | iordningställer | iordningställde | iordningställs, iordningställes | iordningställdes |
ind. plural1 | iordningställa | iordningställde | iordningställas | iordningställdes |
subjunctive2 | iordningställe | iordningställde | iordningställes | iordningställdes |
present participle | iordningställande | |||
past participle | iordningställd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.