onbūgan
infinitive | onbūgan | onbūgenne |
---|---|---|
indicative mood | present tense | past tense |
first person singular | onbūge | onbēag, onbēah |
second person singular | onbȳġst | onbuge |
third person singular | onbȳġþ | onbēag, onbēah |
plural | onbūgaþ | onbugon |
subjunctive | present tense | past tense |
singular | onbūge | onbuge |
plural | onbūgen | onbugen |
imperative | ||
singular | onbūg, onbūh | |
plural | onbūgaþ | |
participle | present | past |
onbūgende | onbogen |