From Old Swedish stiælpa, from Old Norse stelpa, from Proto-Germanic *stalpijaną, causative of *stelpaną.
stjälpa (present stjälper, preterite stjälpte, supine stjälpt, imperative stjälp)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | stjälpa | stjälpas | ||
supine | stjälpt | stjälpts | ||
imperative | stjälp | — | ||
imper. plural1 | stjälpen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | stjälper | stjälpte | stjälps, stjälpes | stjälptes |
ind. plural1 | stjälpa | stjälpte | stjälpas | stjälptes |
subjunctive2 | stjälpe | stjälpte | stjälpes | stjälptes |
present participle | stjälpande | |||
past participle | stjälpt |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | stjälpa | stjälpas | ||
supine | stulpit | stulpits | ||
imperative | stjälp | — | ||
imper. plural1 | stjälpen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | stjälper | stalp | stjälps, stjälpes | stalps |
ind. plural1 | stjälpa | stulpo | stjälpas | stulpos |
subjunctive2 | stjälpe | stulpe | stjälpes | stulpes |
present participle | stjälpande | |||
past participle | stulpen |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.