särskilja (present särskiljer, preterite särskilde, supine särskilt, imperative särskilj)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | särskilja | särskiljas | ||
supine | särskilt | särskilts | ||
imperative | särskilj | — | ||
imper. plural1 | särskiljen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | särskiljer | särskilde | särskiljs, särskiljes | särskildes |
ind. plural1 | särskilja | särskilde | särskiljas | särskildes |
subjunctive2 | särskilje | särskilde | särskiljes | särskildes |
present participle | särskiljande | |||
past participle | särskild |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.