Se även lista över appendix.
Dativ är ett kasus som finns i latin, i tyskan, liksom i vissa germanska språk, därtill fornnordiskan. I svenskan har dativ försvunnit: inget substantiv böjs i dativ, och även för personalpronomen finns ingen distinktion mellan dativ och ackusativ eller formen efter preposition. Däremot finns det stelnade former (numera oftast oböjliga substantiv eller adverb) som härstammar från tidigare dativböjning.
| dativändelse | anmärkningar |
|---|---|
| -e | som i: henne, huse, nåde, sistone, syne |
| -i | som i: gudi |
| -o | som i: allo, blindo, borto, däro, förevaro, försto, godo, häro, kvaro, medo, minsto, närvaro, ondo, sammo, sammanvaro, samvaro, sisto, stundo, sutto, sågo, tillvaro, utevaro, varo, vedervaro, åsido, åtminsto, äro |
| -om (sg.) | som i: andanom, honom, sinom |
| -om (pl.) | som i: allom, androm, flerom, lagom, sinom, stundom |
| -u | som i: ehuru, huru, hurudan, huruvida |
| -um | som i: veum |
| dativform | anmärkningar |
|---|---|
| vem | dativform av ho (dödform) |
| vilken, vilket, vilka | förledet vi (dödform) gammal dativform av vad |
| honom, henne | gamla dativ av han, hon |