Wiktionary:Stilguide/Japanska

Stilguide/Japanska är en undersida till stilguiden som beskriver hur japanska uppslag och japansk text i övrigt bör formateras. Du kan också ta en titt på vilka grammatikmallar som finns.

Text i det här formatet är kommentarer, tankar och funderingar. Lägg gärna till någon om dokumentet känns tomt, eller ta upp en diskussion på diskussionssidan.

I japanskan används tre olika teckenuppsättningar parallellt med varandra: kanji (tecken) och kana (stavelser) bestående av hiragana och katakana.

Kanji, på japanska 漢字 (かんじ, kanji), är de tecken som används i japanskan och de är från början inlånade från kinesiskan. Idag har förenklingar och nytillskott gjort att vissa vanliga kanjin skiljer sig från de som används i Kina. Kanjin har oftast två olika uttal, on'yomi och kun'yomi.

音読み (おんよみ, on'yomi), som ordagrant betyder ljudläsning, kallas de uttal som härstammar från kinesiskans uttal på tecknen och som är vanligast i sammansatta ord.

訓読み (くんよみ, kun'yomi) kallas de uttal som har japanskt ursprung. De är vanligast i självständiga ord.

Kana, på japanska 仮名 (かな, kana), är ett samlingsbegrepp för stavelsealfabeten katakana och hiragana, som skapades när man upptäckte att de inlånade kanjina från kinesiskan inte räckte till för den japanska grammatiken. Eftersom kana uttalas som det skrivs används det ibland för att tala om uttalet, läsningen, på kanji. Detta är vanligt i barnböcker och för svårare/ovanliga kanjin som man tror att det finns risk att läsaren inte förstår eller inte kan uttalet på. Då brukar små kana (ungefär hälften så stora som i brödtexten) stå intill kanjina.

Hiragana, på japanska 平仮名 (ひらがな, hiragana), används främst för att skriva inhemska ord samt ändelser.

Katakana, på japanska 片仮名 (かたかな, katakana), används främst för att skriva låneord och ljudhärmande ord, men även för olika typer av betoning.

I bland annat läroböcker för icke-japaner används dessutom ローマ字 (romaji), det vill säga translitteration av japanska till latinska bokstäver, för att sänka svårighetsgraden. Romaji brukar dock kritiseras för att vara opedagogiskt och ologiskt då det inte är riktig japanska. Här på Wiktionary skrivs all japanska så att man ska veta hur orden ska uttalas även om man inte studerat japanska. Kana och romaji bör därför alltid anges för kanji, och romaji bör alltid anges för kana.

Se även Appendix:Alfabet/Japanska.

Se även Appendix:Alfabet/Japanska.

Eftersom kanji, och kinesiska tecken i allmänhet, kan vara ganska komplicerade bör de aldrig skrivas feta eller kursiva då de lätt blir oläsliga.

Länkning av japanska ord bör alltid efterföljas med uttal i kana och romaji (ej länkat) inom parentes:

] (], ''<romaji>)''

eller, om kanji inte finns, endast med romaji:

] ''(<romaji>)''

Översättningar från svenska verb i infinitiv sker till japansk "lexikonform" (hitoriskt presens/allmän sanning, framtid, vana eller futurum preteriti); det vill säga från svensk grundform till japansk grundform. (utan någon vidare notering)

Ord som inte översätts ordagrant (ibland finns ingen ordagrann översättning), och därför har olika transitivitet på svenska och japanska, finns det många. Detta innefattar både adjektiv och verb. Förhoppningsvis kan ett antal exempelmeningar reda ut frågetecknen, men lite riktlinjer kan behövas för att få en snygg, bra och enhetlig presentation av informationen.

Ord som tar objekt på japanska men prepositionsuttryck på svenska (eller på annat sätt skiljer sig i transitivitet) bör få en text under grammatik- eller användning-rubriken.

 {{kanji|走}}
 
 ==Japanska==
 ===Verb===
 {{verb|ja}}
 走る (], ''hashiru)''
 #]
 
 ====Gramvändning====
 Tar objekt för platsen där man springer istället för preposition. (jmfr. ''bespringa)''

På samma sätt bör i-adjektiv få en informerande text om att de kan utgöra predikat utan kopula:

Eftersom det alltid är såhär i japanskan kanske man skippa att explicit skriva ut det varje gång? Åsikter?

 {{kanji|暗}}
 
 ==Japanska==
 ===Verb===
 {{verb|ja}}
 暗い (], ''kurai)''
 #]
 
 ====Gramvändning====
 Kan utgöra predikat utan kopula.

Kan informationen ang. kopula få plats på fetstilsraden?

Lathund:

• Lägg huvuduppslaget under sin kanji-variant.
• Låt kana-uppslag endast peka till sina kanji-varianter, all information finns där.
• Finns inget kanji läggs huvuduppslaget in med kana.

  Bör det markeras att kanji för ordet ej existerar? ((saknar kanji) skulle kunna vara en bra parentes precis innan definitionen.)

Alla japanska ord kan skrivas med kana, men många japanska ord är homofoner och när det inte framgår av sammanhanget just vilket ord som menas kan kanji vara nödvändigt för att skilja orden åt. För att alla dessa homofoner inte ska göra flertalet uppslag överfulla lgger vi huvuduppslagen under sina kanji-varianter. Även i situationer där det är vanligare att skriva ordet med bara kana bör kanji-varianten vara huvuduppslag.

Det finns ord som inte motsvara några kanjin, exempelvis olika partiklar och konjunktioner och utländska låneord. Dessa ord får helt enkelt ha sina huvuduppslag med kana.

Ord som uttalas likadant men har olika kanji-varianter som betyder samma sak bör stå som varianter. Gemensam information för varianterna bör läggas under den som är vanligast och då kallas huvud-variant. Vidare länkning till varje enskilt kanji sker under variant-uppslagen som i stort bara pekar till huvud-varianten. Om det möjligtvis finns någon nyansskillnad av skrivningarna är det viktigt att få med den informationen.

Huvuduppslagen ska, som vanligt, dessutom ligga under sin grundform.

Verb finnes i den form man stöter på dem i lexikon. Ex.vis:

• 食べる (inte たべます)
• する (inte します)

Äkta adjektiv (i-adjektiv) läggs in med sin i-ändelse:

• 高い
• かわいい

Nominaladjektiv (na-adjektiv) bör hittas under uppslag utan tillägg av な.

• 静か
• 平和

Adverb som inte är avledningar av adjektiv får egna artiklar.

• 大勢
• よく

För adverb som är avledningar av adjektiv och alltså bör stå med i grammatikmallarna för adjektivuppslagen vore det enklast att betrakta na-adjektiven som substantiv i adverbial position, och i-adjektivens avledda adverb skulle kunna få både en adjektiv- och en adverb-rubrik.

Fetstilsraden för japanska är lite speciell.

Kanjiuppslag som innehåller endast ett ensamt kanji ska alltid använda tecken-rubriken för att beskriva själva tecknet. Mallen {{streckordning}} används med fördel för att visa streckordningen för kanjit och mallen {{läsning kanji}} på raden under för presentation av de olika uttal som finns för kanjit.

 {{streckordning|streck=3}}

 ==Japanska==
 ===Tecken===
 {{tecken}}
 大
 *{{läsning kanji|on1=] ''(dai)''|on2=] ''(tai)''|kun1=/.../}}
 #ett ] av grad 1; ]

Om tecknet kan stå ensamt ska även en ordklassrubrik finnas, och de uttal som hör till definitionen ska stå med i "fetstilsraden", skilj därför olika uttal åt med flera fetstilsrader:

 {{streckordning|streck=2}}
 
 ==Japanska==
 ===Tecken===
 {{tecken}}
 人
 *{{läsning kanji|on1=] (''jin)''|on2=] ''(nin)''|kun1=] ''(hito)''}}
 #ett ] av första graden; person
 
 ===Substantiv===
 {{subst|ja}}
 人 (], ''jin)''
 #], ], ]

 人 (], ''hito)''/(], ''nin)''
 #], ], ]

Uppslag som innehåller mer än ett ensamt kanji ska använda mallen {{kanji}} för att länka till de självständiga kanjina.

 {{kanji|取}}

 ==Japanska==
 ===Verb===
 {{verb|ja}}
 取る (], ''toru)''
 #]

 {{kanji|先|生}}

 ==Japanska==
 ===Substantiv===
 {{subst|ja}}
 先生 (], ''sensei)''
 #]

Kana-uppslag ska skriva ut i definitionen om de är läsningar av kanji-ord och efter ';' även vad ordet betyder:

 ==Japanska==
 ===Verb===
 {{ja-verb-5-ru}}
 とる ''(toru)''
 #''kana för'' ]; ]
 #''kana för'' ]; ]

Om transkriptionen av kanjit har en självständig betydelse bör det stå under den ordklassen det hör till, om inte används rubriken transkription.

 ==Japanska==
 ===Tecken===
 {{tecken}}
 と ''(to)''
 #den hiragana-stavelse som transkriberas ''to'';
 
 ===Konjunktion===
 {{konj|ja}}
 と ''(to)''
 #], ]
 
 ===Partikel===
 {{partikel|ja}}
 と ''(to)''
 #markerar citat
 
 ===Räkneord===
 {{räkneord|ja}}
 と ''(to)''
 #''kana för'' ]; ]
 
 ===Substantiv===
 {{subst|ja}}
 と ''(to)''
 #''kana för'' ]; ] i japansk stil

 ===Transkription===
 {{transkription|ja}}
 と ''(to)''
 #''kana för'' ]
 #''kana för'' ]

Texten ''kana för'' framför varje rad blir lite tjatigt, men är kanske nödvändig, ta gärna en titt på uppslaget "つく" och bilda en uppfattning!

Även om transkriptionsuppslag för romaji troligen inte ska finnas, kanske transkriptionsuppslag för kana ska finnas. Detta bör dock diskuteras vidare.

Se även Appendix:Alfabet/Japanska.

Roomaji skrivs alltid ut efter japanska ord för att även de utan japanskakunskaper ska kunna läsa orden. Inget bestämt system finns men några föreslagna roomajiseringar bör följas.

Romaji bör inte ha egna uppslag.

Exempelmeningar på japanska bör först finnas på en indragen rad i sin "vanliga" form (med de kanji som brukar användas) (här fetmarkeras inte ordet) och bör sedan följas av samma mening med endast kana, med roomaji och på svenska, indraget ytterligare ett steg:

1. 犬

   僕の犬の名前はベニです。

   ぼくのいぬのなまえはベニです。

   Boku no inu no namae wa beni desu.

   Min hunds namn är beni.

Våga vara generös med exempelmeningar! De kan vara mycket bra för att förstå hur ett ord används.

Enligt många analyser så har inte japanskan några adjektiv rent syntaktiskt, men många ord används funktionellt sett som adjektiv.

De japanska adjektiven brukar delas upp i 2 grupper:

• i-adjektiv - adjektiv som fungerar som ett verb (verbal adjective)
• na-adjektiv - nominaladjektiv eller adjektiviskt substantiv ("quasi-adjective" (keiyoudoushi))

men även några andra grupper bör räknas till adjektiven:

• no-ajektiv - substantiv som kan ta genitiv-partikeln の (no) och då översätts till adjektivfraser eller sammansättningar med foge-s
• taru-adjektiv
• ru-adjektiv

no-, taru- och ru-adjektiv räknas till ordklassen 連体詞 (rentaishi ungefär attributiver) som består av en brokig skara ord som inte kan böjas men som har modifierats på annat sätt (ex.vis. med partiklar) och som måste stå attributivt till (framför) ett substantiv.

i-adjektiv är alla adjektiv som slutar på kanat い (i) förutom ett par undantag (小さい (chiisai)). De har ungefär alla böjningar som verben har (tempus, Negation, etc.). De kan till och med utgöra predikat utan kopula.

na-adjektiv kan ofta också fungera som substantiv när de står utan partiklar och brukar därför kallas för nominaladjektiv. De kallas na-adjektiv för att de måste bindas ihop med substantiv med な (na) när de står attributivt. Grundformen bör betraktas vara den utan tillägget av な.

Uppslag med な bör skapas som pekar tillbaka:

 {{kanji|静}}

 ==Japanska==
 ===Adjektiv===
 ] (], ''shizuka na)''
 #''attributiv form av'' ] ''(shizuka)''; ], ]
 
 ] 

Alternativt kanske detta bör skötas som ett vanligt böjningsuppslag och därför skapas av bot. (även osäker på def.texten)