bära

Se även bara.

Svenska

Verb

Böjningar av bära	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bära	bäras
Presens	bär	bärs (bäres)
Preteritum	bar	bars
Supinum	burit	burits
Imperativ	bär	–
Particip
Presens	bärande, bärandes
Perfekt	buren

bära

förflytta något med hjälp av kroppen genom att hålla det ovanför underlaget; gå med en börda
Synonymer: kånka, bårå (orsamål)

Fraser: (partikelverb) bära bort, bära fram, bära in, bära ned, bära nedför, bära upp, bära uppför, bära ut, bära utför

Besläktade ord: bärbar, buren
hålla något tungt (t.ex. i handen, i famnen, på ryggen); föra med sig
Fraser: (partikelverb) bära med sig, bära på

Sammansättningar: bärrem, bärighet

Besläktade ord: bärbar, buren

Fraser: bära frukt, bära hundhuvudet, bära huvudet högt
(överfört) tyngas eller tryckas av något tungt, prövande e.d.; svara för något psykiskt krävande; lida under eller utstå något sorgligt, obehagligt e.d.
Synonymer: utstå, uthärda, tåla, klara

Han bär ett stort ansvar.
hålla uppe eller uppbära något; hålla för en viss belastning
Sammansättningar: bärlager, bärkraft

Fraser: det må bära eller brista
(om kläder, accessoarer e.d.) ha på sig
Fraser: bära syn för sägen, bära vapen
leda åt ett visst håll; röra sig i en viss riktning
Synonymer: föra, leda

Fraser: (partikelverb) bära av, bära emot, bära sig åt

Fraser: bära åt skogen, dit vindarna bär, Alla vägar bär till Rom., vart ska det bära hän?
(reflexivt: bära sig) av en slump hända
Synonymer: slumpa sig, hända sig
(reflexivt: bära sig) reda sig ekonomiskt; gå bra (med vinst)
Synonymer: löna sig, betala sig

Etymologi: Av fornsvenska bæra, av fornnordiska bera, av urgermanska *beraną, av urindoeuropeiska *bʰer- (besläktat här med andra ord som exempelvis börja, bår, barn, börd, barn, fertil).