bära

Se även bara.

bära

1. förflytta något med hjälp av kroppen genom att hålla det ovanför underlaget; gå med en börda

   Synonymer: kånka, bårå (orsamål)

   Fraser: (partikelverb) bära bort, bära fram, bära in, bära ned, bära nedför, bära upp, bära uppför, bära ut, bära utför

   Besläktade ord: bärbar, buren

2. hålla något tungt (t.ex. i handen, i famnen, på ryggen); föra med sig

   Fraser: (partikelverb) bära med sig, bära på

   Sammansättningar: bärrem, bärighet

   Besläktade ord: bärbar, buren

   Fraser: bära frukt, bära hundhuvudet, bära huvudet högt

3. (överfört) tyngas eller tryckas av något tungt, prövande e.d.; svara för något psykiskt krävande; lida under eller utstå något sorgligt, obehagligt e.d.

   Synonymer: utstå, uthärda, tåla, klara

   Han bär ett stort ansvar.

4. hålla uppe eller uppbära något; hålla för en viss belastning

   Sammansättningar: bärlager, bärkraft

   Fraser: det må bära eller brista

5. (om kläder, accessoarer e.d.) ha på sig

   Fraser: bära syn för sägen, bära vapen

6. leda åt ett visst håll; röra sig i en viss riktning

   Synonymer: föra, leda

   Fraser: (partikelverb) bära av, bära emot, bära sig åt

   Fraser: bära åt skogen, dit vindarna bär, Alla vägar bär till Rom., vart ska det bära hän?

7. (reflexivt: bära sig) av en slump hända

   Synonymer: slumpa sig, hända sig

8. (reflexivt: bära sig) reda sig ekonomiskt; gå bra (med vinst)

   Synonymer: löna sig, betala sig

Etymologi: Av fornsvenska bæra^[1], av fornnordiska bera, av urgermanska *beraną, av urindoeuropeiska *bʰer- (besläktat här med andra ord som exempelvis börja, bår, barn, börd, barn, fertil).