barn

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet barn. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet barn, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger barn i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet barn finns här. Definitionen av ordet barn hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avbarn och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Svenska

Substantiv

Böjningar av barn 1-2 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet barn barnen
Genitiv barns barnets barns barnens
Som förled i sammansättningar används barn- eller barna-.
Not:

I bestämd form plural dialektalt även talspråkligt barna(s).

barn

  1. minderårig människa; människa under 13 år eller under 18 år (det finns olika definitioner); människa tillhörande lägsta ålderskategorin (till skillnad från t ex ungdom, tonåring, vuxen, äldre) (ibland även om djur)
    Synonymer: unge, batting, frö, glop, glytt, kids pl, kripp (orsamål), knodd, snoris, spoling
    Antonymer: vuxen
  2. avkomling till förälder oavsett ålder
    Synonymer: unge, kids pl, kripp (orsamål), knodd, telning
    Hyponymer: dotter, son
    Antonymer: förälder
  3. (fysik, oböjligt) mått på yta och reaktionstvärsnitt, 1 barn (b) = 10−28 m²
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: barnslig
Sammansättningar: adoptivbarn, bagarbarn, barnadråp, barnadödlighet, barnafödande, barnaga, barnarbete, barnarov, barnasinne, barnavård, barnbarn, barncykel, barndom, barndomshem, barnfilm, barnflicka, barnförlamning, barnhem, barnkalas, barnkammare, barnkläder, barnkrubba, barnkull, barnläkare, barnmorska, barnpension, barnperspektiv, barnpornografi, barnporr, barnrumpa, barnsjukdom, barnsjukhus, barnsko, barnskådespelare, barnsoldat, barnspråk, barnstol, barnsäker, barnsäng, barntillåten, barnträdgård, barnunge, barnvagn, barnvisa, barnvänligt, barnäktenskap, bonusbarn, brorsbarn, bröstbarn, dagbarn, dagbarnvårdare, ensambarn, flickebarn, gatubarn, gossebarn, mellanbarn, nyckelbarn, provrörsbarn, skäggbarn, spädbarn, styvbarn, syskonbarn, systerbarn, underbarn, änglabarn, önskebarn
Fraser: Barn gör i by som det hemma är vant., barn utom äktenskap, Bränt barn skyr elden., Kärt barn har många namn., Lika barn leka bäst.
Etymologi: Av fornsvenska barn. Av gemensamt germanskt *barna-, en participbildning till roten i bära i betydelsen "föda"; jämför participet buren (för betydelsen särskilt nyburen, "nyfödd" eller ibland "som nyss har kalvat"), engelska born, "född", samt även en motsvarande bildning i de baltiska språken, som i lettiska bērns, "barn". I svenskan är betydelsen "avkomling" den ursprungliga, och "minderårig" har utvecklats därifrån.

Översättningar

minderårig
avkomling
fysik: ytmått

Bokmål

Substantiv

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet barn barna, barnene
Genitiv barns barnets barns barnas, barnenes

barn n

  1. barn

Danska

Substantiv

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet børn børnene
Genitiv barns barnets børns børnenes

barn

  1. barn
    Sammansättningar: barndom, barneseng, børnearbejde, børnehave, børnehaveklasse, børnehavevirksomhed, børnelæge, børnemishandling, børneopdragelse, børnevenlig

Engelska

Substantiv

Böjningar av barn  Singular Plural
Nominativ barn barns
Genitiv barn's barns'

barn

  1. lada
    The barn was on fire, but we were asleep.
    Ladan brann, men vi sov.
  2. barn; ett ytmått

Forndanska

Substantiv

barn n

  1. barn
    Etymologi: Av fornnordiska barn.
    Grammatik: Bfsg. barnæt, ofpl. børn.

Fornnordiska

Substantiv

barn n

  1. barn

Fornsvenska

Substantiv

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnit barn barnin
Ackusativ barn barnit barn barnin
Dativ barni, barne barninu, barneno barnum, barnom barnumin, barnomen
Genitiv barns barnsins barna barnanna

barn n

  1. barn

Färöiska

Substantiv

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnið børn børnini
Ackusativ barn barnið børn børnini
Dativ barni barninum børnum børnunum
Genitiv barns barnsins barna barnanna

barn n

  1. barn
    Besläktade ord: barna
    Sammansättningar: barnabarn, barnagarður, barnaskúli, barnatrúgv, barnauppaling, barndómsár, barndómur, barnleysur, barnsligur, barntøka

Isländska

Substantiv

Böjningar av barn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnið börn börnin
Ackusativ barn barnið börn börnin
Dativ barni barninu börnum börnunum
Genitiv barns barnsins barna barnanna

barn n

  1. barn

Nynorska

Substantiv

Böjningar av barn  Singular Plural
Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ barn barnet barn, born barna, borna

barn n

  1. barn
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot