son

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet son. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet son, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger son i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet son finns här. Definitionen av ordet son hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avson och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Se även Son, -son, sön och søn.

Svenska

Substantiv

Böjningar av son  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen söner sönerna
Genitiv sons sonens söners sönernas

son

  1. manlig avkomma; barn av hankön till en förälder
    Tack, min son.
    Etymologi: Fornnordiska sonr, av urgermanska *sunuz (varav även engelska son, tyska Sohn, etc.), från urindoeuropeiska *suHnús (varav bland annat ryska сын, syn, sanskrit सूनु, sūnú), från roten *sewH-, "att föda" (varav även, via den alternativa avledningen *suHyús, bland annat grekiska υἱός, huiús).
    Synonymer: pojk (dialektalt)
    Besläktade ord: Sune
    Homofoner: sån
    Sammansättningar: adoptivson, Apolloson, Backison, brorson, dotterson, Eskulapiison, gudason, gudson, horson, konungason, Martisson, Merkuriison, Neptunison, Nimrodsson, sondotter, sonhustru, sonnamn, sonson, styvson, systerson, svärson
  2. (dans) en dans från Kuba som ligger nära salsa
  3. böjningsform av so
    Homofoner: zon, zoon

Översättningar

Azerbajdzjanska

Substantiv

son

  1. slut

Adjektiv

son

  1. senaste
    Besläktade ord: sonuncu, sonlandırmaq
    Sammansättningar: sonbeşik

Engelska

Substantiv

Böjningar av son  Singular Plural
Nominativ son sons
Genitiv son's sons'

son

  1. son
    Homofoner: sun

Fornsvenska

Substantiv

son

  1. son
    Varianter: sun

Franska

Substantiv

Böjningar av son  Singular Plural
Maskulinum son sons

son m

  1. ljud
  2. kli
    Användning: I betydelsen kli vanligen enbart som le son och du son.

Pronomen

son femininum sa (son om nästa ord börjar på vokal) plural ses

  1. tredje person singlar possesiv; hans, hennes, dess, sin, ens

Isländska

Substantiv

son

  1. böjningsform av sonur

Nordsamiska

Pronomen

son

  1. (personligt) han
  2. (personligt) hon

Nynorska

Substantiv

Böjningar av son  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen søner sønene

son

  1. son

Spanska

Verb

son

  1. böjningsform av ser