son

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet son. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet son, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger son i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet son finns här. Definitionen av ordet son hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avson och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Se även Son, -son, sön och søn.

Svenska

Substantiv

Böjningar av son  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen söner sönerna
Genitiv sons sonens söners sönernas

son

  1. manlig avkomma; barn av hankön till en förälder
    Tack, min son.
    Etymologi: Fornnordiska sonr, av urgermanska *sunuz (varav även engelska son, tyska Sohn, etc.), från urindoeuropeiska *suHnús (varav bland annat ryska сын, syn, sanskrit सूनु, sūnú), från roten *sewH-, "att föda" (varav även, via den alternativa avledningen *suHyús, bland annat grekiska υἱός, huiús).
    Synonymer: pojk (dialektalt)
    Besläktade ord: Sune
    Homofoner: sån
    Sammansättningar: adoptivson, Apolloson, Backison, brorson, dotterson, Eskulapiison, gudason, gudson, horson, konungason, Martisson, Merkuriison, Neptunison, Nimrodsson, sondotter, sonhustru, sonnamn, sonson, styvson, systerson, svärson
  2. (dans) en dans från Kuba som ligger nära salsa
  3. böjningsform av so
    Homofoner: zon, zoon

Översättningar

barn av manligt kön

Azerbajdzjanska

Substantiv

son

  1. slut

Adjektiv

son

  1. senaste
    Besläktade ord: sonuncu, sonlandırmaq
    Sammansättningar: sonbeşik

Engelska

Substantiv

Böjningar av son  Singular Plural
Nominativ son sons
Genitiv son's sons'

son

  1. son
    Homofoner: sun

Fornsvenska

Substantiv

son

  1. son
    Varianter: sun

Franska

Substantiv

Böjningar av son  Singular Plural
Maskulinum son sons

son m

  1. ljud
  2. kli
    Användning: I betydelsen kli vanligen enbart som le son och du son.

Pronomen

Tabell över pronomen
Personliga
pronomen 		Nominativ Ackusativ Dativ Possessiva pronomen Possessiva determinativer Disjunktiv Reflexiv Disjunktiv reflexiv Lokativ
(à) 		Genitiv
(de)
Singular Plural Singular Plural
Maskulinum Femininum Maskulinum Femininum Maskulinum Femininum
1:a person
singular 		je, j'2 me, m'2 me, m'2 (le) mien (la) mienne (les) miens (les) miennes mon ma, mon2 mes moi me, m'2 moi à moi de moi
2:a person
singular 		tu te, t'2 te, t'2 (le) tien (la) tienne (les) tiens (les) tiennes ton ta, ton2 tes toi te, t'2 toi à toi de toi
3:e person
singular maskulinum 		il le, l'2 lui (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son2 ses lui se, s'2 soi y en
3:e person
singular femininum 		elle la, l'2 lui3 (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son2 ses elle se, s'2 soi y en
1:a person
plural 		nous nous nous (le) nôtre (la) nôtre (les) nôtres (les) nôtres notre notre nos nous nous nous à nous de nous
2:a person
plural1 		vous vous vous (le) vôtre (la) vôtre (les) vôtres (les) vôtres votre votre vos vous vous vous à vous de vous
3:e person
plural maskulinum 		ils les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs eux se, s'2 soi y en
3:e person
plural femininum 		elles les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs elles se, s'2 soi y en
Not:
  1. Används även som andra person singular för att uttrycka artighet. Verb böjs då efter andra person plural, medan adjektiv fortfarande böjs i singular.
  2. Används då nästa ord börjar med vokal.
  3. Vid prepositionell dativ används elle: à elle.

son femininum sa (son om nästa ord börjar på vokal) plural ses

  1. tredje person singlar possesiv; hans, hennes, dess, sin, ens

Isländska

Substantiv

son

  1. böjningsform av sonur

Nordsamiska

Pronomen

Tabell över pronomen
Personliga
pronomen 		Nominativ Ackusativ /
Genitiv 		Illativ
 Lokativ
 Komitativ
 Essiv
1:a person
singular 		mun, mon mu munnje mus muinna munin
2:a person
singular 		don du dutnje dus duinna dunin
3:e person
singular 		son,
dat 		su,
dan 		sutnje,
dasa 		sus,
das 		suinna,
dainna 		sunin,
danin
1:a person
dual 		moai munno munnuide munnos munnuin munnon
2:a person
dual 		doai dudno dudnuide dudnos dudnuin dudnon
3:e person
dual 		soai,
dat 		sudno,
daid 		sudnuide,
daidda 		sudnos,
dain 		sudnuin,
daiguin 		sudnon,
danin
1:a person
plural 		mii min midjiide mis minguin minin
2:a person
plural 		dii din didjiide dis dinguin dinin
3:e person
plural 		sii,
dat 		sin,
daid 		sidjiide,
daidda 		sis,
dain 		singuin,
daiguin 		sinin,
danin

son

  1. (personligt) han
  2. (personligt) hon

Nynorska

Substantiv

Böjningar av son  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen søner sønene

son

  1. son

Spanska

Verb

son

  1. böjningsform av ser
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot