hänga

hänga

• uttal: 'häng,a

1. (om föremål) hållas uppe i lodrätt läge utan kontakt med marken: vara (löst) fastsatt (t.ex. på en vägg eller ett i tak) i en eller flera punkter längst upp på föremålet, så att detta befinner sig i jämviktsläge i ett gravitationsfält

   Det hänger tre stora tavlor på väggen.

   Fönsterputsaren halkade på stegen och hängde snart utmed väggen, livrädd att tappa taget om stupröret han klamrade sig fast vid.

2. placera något i lodrätt läge utan kontakt med marken

   Häng tavlan på den bortre väggen!

3. luta sig över något

   Du får inte hänga över räcket; du kan falla från balkongen och skada dig riktigt allvarligt.

4. (transitivt) döda genom hängning

   Saddam Hussein, Iraks tidigare diktator, hängdes den 30 december 2006 i Bagdad.

5. (reflexivt: hänga sig) begå självmord genom hängning

   Han hade hängt sig.

6. (bildligt, med prepositionen på) bero på något, vara villkorat av något

   Vanliga konstruktioner: hänga på ngt/ngn; hänga på att ngt sker

   Huruvida jag cyklar till stan i morgon hänger på vädret.

7. (bildligt, schack, om pjäs) vara utan försvar och därmed kunna bli slagen
8. (bildligt, reflexivt: hänga sig, om apparater, särskilt om datorer) sluta ta emot eller skicka information

   Attans! Nu har tangentbordet hängt sig igen.

9. sysslolöst uppehålla sig (på viss plats); fördriva tiden med triviala sysslor

   Sitt inte bara här och häng!

10. (slang) umgås

    Ska vi hänga senare?

Grammatik: Preteritumformen hang förekommer stundom dialektalt eller vittert.

Sammansättningar: gäddhäng, hängask, hängbjörk, hängkoj, hänglampa, hänglås, hängmatta, hängpil, hängsmycke, hängväxt, hängörad, överhäng, vidhänga

Fraser: (partikelverb:) hänga av sig, hänga efter, hänga fast, hänga sig fast, hänga i, hänga ihop, hänga med, hänga på, hänga sig på, hänga upp, hänga upp sig, hänga ut, hänga ut sig, hänga över, hänga över sig

Besläktade ord: häng, hängare, hänge, hängig, hängning, hängsle