rygg
Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet rygg. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet rygg, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger rygg i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet rygg finns här. Definitionen av ordet rygg hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avrygg och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.
illustration av en människas rygg
Svenska
Substantiv
| Böjningar av rygg | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | rygg | ryggen | ryggar | ryggarna |
| Genitiv | ryggs | ryggens | ryggars | ryggarnas |
rygg
- (anatomi) del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol eller bok
- (naturgeografi) ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg
- Sammansättningar: fjällrygg
- Fraser: bakom ryggen på, binda ris åt egen rygg, ge råg i ryggen, ha ryggen fri, ha råg i ryggen, hålla någon om ryggen, inte röra någon i ryggen, kröka ryggen, lägga benen på ryggen, ta rygg på, vända någon ryggen, vända ryggen till
- Se även: rygga
Översättningar
del av kropp från spets i svansbenet till nacken
- arabiska: ظَهْر (ar) m (ẓahr)
- azerbajdzjanska: arxa (az)
- bokmål: rygg (no)
- bretonska: kein (br) m
- danska: ryg (da)
- engelska: back (en)
- esperanto: dorso (eo)
- finska: selkä (fi)
- franska: dos (fr) m
- frisiska: rêch
- hebreiska: גַּב (he) m (gav)
- isländska: bak (is) n
- italienska: schiena (it) f
- jiddisch: רוקן m (rukn)
- katalanska: esquena (ca)
- latin: dorsum n
- maltesiska: dahar
- nederländska: rug (nl) m
- polska: plecy (pl) pl, grzbiet (pl) m
- portugisiska: costas (pt), dorso (pt)
- romani: dumo
- ryska: спина (ru) f
- spanska: espalda (es) f
- svensk romani: dummo
- tigrinska: ዝባን (zəban)
- turkiska: sırt (tr)
- tyska: Rücken (de) m
- vietnamesiska: lưng (vi)
bergskam
Bokmål
Substantiv
| Böjningar av rygg | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| maskulinum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | rygg | ryggen | rygger | ryggene |
| Genitiv | ryggs | ryggens | ryggers | ryggenes |
rygg u
- (anatomi) del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol eller bok
- (naturgeografi) ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg
- Sammansättningar: åsrygg
Verb
rygg
- böjningsform av rygge
Nynorska
Substantiv
rygg
- (anatomi) del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol eller bok
- (naturgeografi) ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg
- Sammansättningar: åsrygg
Verb
rygg