sinne

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet sinne. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet sinne, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger sinne i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet sinne finns här. Definitionen av ordet sinne hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avsinne och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Svenska

Substantiv

Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinnen sinnena
Genitiv sinnes sinnets sinnens sinnenas

sinne

  1. (fysiologi) sensorisk funktion som ett djur (eller liknande) har; funktion att uppfatta omvärlden
    Hyponymer: balanssinne, hörselsinne, känselsinne, luktsinne, smaksinne, synsinne
    Människor har fem sinnen: hörsel, syn, smak, luktsinne och känsel.
    Vissa påstår sig ha ett sjätte sinne.
  2. själslig läggning, viljeliv
    Synonymer: lynne
    Sammansättningar: djupsinne, egensinne, frisinne, lättsinne, skarpsinne, storsinne, tungsinne, ursinne, vansinne
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: sinn (poetiskt)
Etymologi: Belagt i svenska språket från tidigt 1400-tal som fornsvenska sin, sinne, inlånat från medellågtyska sin.[1]
Besläktade ord: sinnlig, sinnrik, sinnad, frisinnad
Sammansättningar: bollsinne, lokalsinne, luktsinne, servicesinne, sinnebild, sinnelag, sinnesfrid, sinnesförnimmelse, sinnesförvirring, sinnesintryck, sinnesorgan, sinnesro, sinnessjuk, sinnessjukhus, sinnesstämning, sinnessvag, sinnestillstånd, sinnevärld
Fraser: sjätte sinne, sinne för musik, vid sina sinnes fulla bruk

Översättningar

sensorisk funktion
själslig läggning

Bokmål

Substantiv

Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinner sinna, sinnene
Genitiv sinnes sinnets sinners sinnas, sinnenes

sinne n

  1. ilska, vrede
    Besläktade ord: sinn, sinnelag, sint

Finska

Adverb

sinne

  1. dit

Frisiska

Substantiv

sinne

  1. sol
  2. solsken
    Synonymer: sinneskyn

Nynorska

Substantiv

Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinne sinna

sinne n

  1. ilska, vrede
    Synonymer: harm, ilske, vreide
    Besläktade ord: sinn, sinna, sinnelag

Verb

sinne

  1. (reflexivt: sinne seg) reta upp sig, bli arg

Källor

  1. ↑ Svensk ordbok: "sinne"
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot