överkamen (past överkeem, past participle överkamen, auxiliary verb wesen)
infinitive | överkamen | |
---|---|---|
indicative | present | preterite |
1st person singular | överkaam | överkeem |
2nd person singular | överkümms(t) | överkeems(t) |
3rd person singular | överkümm(t) | överkeem |
plural | överkaamt, överkaamen | överkemen |
imperative | present | — |
singular | överkaam | |
plural | överkaamt | |
participle | present | past |
överkamen | (e)överkamen, geöverkamen | |
Note: This conjugation is one of many; neither its grammar nor spelling apply to all dialects. |