förvilla (present förvillar, preterite förvillade, supine förvillat, imperative förvilla)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förvilla | förvillas | ||
supine | förvillat | förvillats | ||
imperative | förvilla | — | ||
imper. plural1 | förvillen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förvillar | förvillade | förvillas | förvillades |
ind. plural1 | förvilla | förvillade | förvillas | förvillades |
subjunctive2 | förville | förvillade | förvilles | förvillades |
present participle | förvillande | |||
past participle | förvillad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.