Borrowed from Middle Low German vörvelschen, vorvelschen, from Old Saxon *farfalskōn, from Proto-West Germanic *frafalskōn. By surface analysis, för- + falsk + -a. Cognate of Danish forfalske.
förfalska (present förfalskar, preterite förfalskade, supine förfalskat, imperative förfalska)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | förfalska | förfalskas | ||
Supine | förfalskat | förfalskats | ||
Imperative | förfalska | — | ||
Imper. plural1 | förfalsken | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förfalskar | förfalskade | förfalskas | förfalskades |
Ind. plural1 | förfalska | förfalskade | förfalskas | förfalskades |
Subjunctive2 | förfalske | förfalskade | förfalskes | förfalskades |
Participles | ||||
Present participle | förfalskande | |||
Past participle | förfalskad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |