From Middle High German lestern, lastern, from Old High German lastarōn, derived from laster (“abuse, revilement”). Analysable as Laster + -n.
lästern (weak, third-person singular present lästert, past tense lästerte, past participle gelästert, auxiliary haben)
infinitive | lästern | ||||
---|---|---|---|---|---|
present participle | lästernd | ||||
past participle | gelästert | ||||
auxiliary | haben | ||||
indicative | subjunctive | ||||
singular | plural | singular | plural | ||
present | ich lästre ich lästere ich läster |
wir lästern | i | ich lästere ich lästre |
wir lästern |
du lästerst | ihr lästert | du lästerest du lästrest |
ihr lästeret ihr lästret | ||
er lästert | sie lästern | er lästere er lästre |
sie lästern | ||
preterite | ich lästerte | wir lästerten | ii | ich lästerte1 | wir lästerten1 |
du lästertest | ihr lästertet | du lästertest1 | ihr lästertet1 | ||
er lästerte | sie lästerten | er lästerte1 | sie lästerten1 | ||
imperative | lästre (du) läster (du) lästere (du) |
lästert (ihr) |
1Rare except in very formal contexts; alternative in würde normally preferred.