tjöta

• tjôta

From earlier tjuta with a short vowel + a short consonant, and a subsequent western Swedish vowel change /ʉC/ > /œːC/, sometimes represented in dialectal writing with a circumflex ⟨ô⟩.

• IPA^(key): (western Sweden) /²ɕœːta/

tjöta (present tjötar, preterite tjötade, supine tjötat, imperative tjöta)

1. (dialectal, western Sweden) to talk, to converse
   • 2007, “Pontus Wernbloom månadens profil”, in Göteborgs-Posten‎:

     Jag skulle gilla något arbete där man kan tjôta lite. Säljare kan jag tänka mig. Jag har lätt för att tjôta med folk som jag inte känner.

     I would like a job where you can talk some. I could be a salesman. I find it easy to talk to people I don’t know.

   • 2016, “Lotta sjunger ut på Liseberg”, in Göteborgs-Posten‎:

     Nyare artister brukar jag sitta och tjöta med i logen innan vi går upp på scenen

     I usually talk to the newer artists in the dressing-room for a bit before we go up on stage.

   • 2017, “Christer stämplar ut från sin kyrkogård”, in Göteborgs-Posten‎:

     På den tiden var organisationen mer hierarkisk, men den nye unge chefen drog sig inte för att gå in i arbetsbyssjan och tjôta med gubbarna

     Back then, the organisation was more hierarchical, but the new young boss wasn’t afraid to come in to the workers’ shed and talk to the lads.

• tjöta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• Tjôta. Swedish Institute for Language and Folklore. 1 June 2015.