mån

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet mån. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet mån, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger mån i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet mån finns här. Definitionen av ordet mån hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avmån och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.
Kvalitetskontroll – struktur →
Den här sidans struktur behöver åtgärdas (instruktioner).
Motivering: se ex. månde

Svenska

Adjektiv

Faktakoll: Innehåller ifrågasatta uppgifter. Se diskussion.
Böjningar av mån  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular 		Utrum – –  
Neutrum –
Bestämd
singular 		Maskulinum – – –
Alla – – –
Plural –
  Predikativt
Singular Utrum mån månare månast
Neutrum månt
Plural måna
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning –

mån

  1. som visar intresse och vilja att uppnå något eller som visar omtanke
    Synonymer: angelägen, omtänksam
    Fraser: (konkreta) vara mån om ngt
    Besläktade ord: måna

Översättningar

som visar intresse och vilja att uppnå något eller som visar omtanke

Förkortning

mån

  1. förkortning för månad
  2. förkortning för måndag

Substantiv

mån u (oböjligt) (en mån)

  1. (i abstrakta sammanhang) utsträckning eller omfattning av något på en kvantitativ skala, beskaffenhet, kvalitet
    Synonymer: grad
    Sammansättningar: jordmån
    Fraser: (konkreta) i mån av behov/förmåga/plats/tid, i någon/viss/ringa/görligaste/möjligaste mån, i vilken mån (oftast i indirekta frågor), i sin mån - (på sitt sätt, för sin del)
    Etymologi: kommer av adjektivet mån (angelägen) i betydelsen: hur angelägen man är om något, hur viktigt eller värdefullt eller stort något är
  2. (i sammansättningar) marginal, utrymme eller utsträckning av en företeelse
    Sammansättningar: hårsmån, krympmån, prutmån

Översättningar

utsträckning eller omfattning av något på en kvantitativ skala

Verb

Böjningar av mån  Aktiv
Infinitiv –
Presens mån
Preteritum månde, månne
Supinum –
Imperativ –
Particip
Presens –
Perfekt –

mån

  1. (ålderdomligt, modalt hjälpverb) hjälpverb som uttrycker något som kan hända
    Sammansättningar: månntro/måtro (mån tro = kan jag tro, kan hända, kanhända)
  2. böjningsform av månne
  3. böjningsform av månde
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Presens och preteritum är kvarlevor av det fornnordiska hjälpverbet munu, som finns kvar på isländska och där mest är motsvarigheten till svenskans hjälpverb ska (skola)[1]

Pitesamiska

Pronomen

mån

  1. jag

Källor

  1. ↑ Elof Hellquist Svensk etymologisk ordbok, sidorna 498, 499 och 500.
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot